När jag är sjuk blir jag snabbt väldigt rastlös. Just nu är jag lite sjuk och mycket rastlös. Har haft lite ont i halsen ett par dagar och i lördags eftermiddag försvann plötsligt rösten ganska kraftigt för mig. Eftersom jag arbetar i butik är det rätt bra (tycker jag iallafall) om jag kan berätta varför någon borde köpa något av det jag säljer. Jag jobbar förresten på Touringbutiken där jag kränger mc-tillbehör. Vaknade igår morse för att åka till jobbet men insåg snabbt att att det bara var att somna om igen efter att jag informerat dem om mitt tillstånd. Måndag morgon, vaknar idag igen och trots min idiotsäkra plan om att bli frisk över natten har jag blivit sämre. Täcket över huvudet och sova mer.
Jösses (Jag vet, vem använder det ordet egentligen? Är lite skoj att använda ord som var lite mer inne för några år sen) vad han beklagar sig, tänker du nog nu. Och det är precis det jag menar! (om du nu tycker att jag beklagar mig onödigt mycket) Vad har jag egentligen att tycka synd om mig själv för? Att jag inte kan prata på ett litet tag? Visst, du som känner mig vet att jag gärna och ofta pratar en hel del, men ärligt talat, så jobbigt är det nog egentligen inte. Jag är tvungen att försöka låta bli att prata i några dagar (en liten liten bråkdel av mitt liv), samtidigt som många miljoner människor är så hungriga att de knappt klarar av att prata över huvud taget.
Har vi inte ett rätt vridet perspektiv på vad lycka och olycka är? Har vi lite för lätt att tycka att våra liv är hopplöst mörka när vi egentligen borde göra bakåtkullerbyttor (fler än jag som aldrig riktigt lyckats med dem åt det hållet?) i tacksamhet över allt vi faktiskt har? Jag vet att jag tar alldeles för mycket för givet och gör alldeles för lite för att fler ska få det bättre. Vad kan vi göra för att "bättra" oss? Borde vi göra mer för andra människor?
Bara en liten reflektion från en, för tillfället, sjuk(t) rastlös kille i en lägenhet i centrala Borlänge. Vad tycker du?
Jösses (Jag vet, vem använder det ordet egentligen? Är lite skoj att använda ord som var lite mer inne för några år sen) vad han beklagar sig, tänker du nog nu. Och det är precis det jag menar! (om du nu tycker att jag beklagar mig onödigt mycket) Vad har jag egentligen att tycka synd om mig själv för? Att jag inte kan prata på ett litet tag? Visst, du som känner mig vet att jag gärna och ofta pratar en hel del, men ärligt talat, så jobbigt är det nog egentligen inte. Jag är tvungen att försöka låta bli att prata i några dagar (en liten liten bråkdel av mitt liv), samtidigt som många miljoner människor är så hungriga att de knappt klarar av att prata över huvud taget.
Har vi inte ett rätt vridet perspektiv på vad lycka och olycka är? Har vi lite för lätt att tycka att våra liv är hopplöst mörka när vi egentligen borde göra bakåtkullerbyttor (fler än jag som aldrig riktigt lyckats med dem åt det hållet?) i tacksamhet över allt vi faktiskt har? Jag vet att jag tar alldeles för mycket för givet och gör alldeles för lite för att fler ska få det bättre. Vad kan vi göra för att "bättra" oss? Borde vi göra mer för andra människor?
Bara en liten reflektion från en, för tillfället, sjuk(t) rastlös kille i en lägenhet i centrala Borlänge. Vad tycker du?
4 kommentarer:
Haaaaj! =)
Första kommentaren - wow! är inte det fett fräääänt? :P
Jag kommer från och med nu vara stammis här, om jag får?
KRAM på dig sjukis
Tror många tänker så!
Du kliver upp på morgonen och din dag blir förstörd, bara för att du
inte kan välja vilken av dina 30 tröjor du ska ha på dig, och på
Moskvas gator fryser en 14-årig flicka ihjäl
bara för att hon inte har en enda tröja att ta på sig.
Du går till skolan och klagar och
tycker synd om dig själv för alla läxor du fått, och i Indien gråter en
10-årig pojke för att han aldrig kommer få börja skolan.
Du går till matsalen för lunch och påpekar den äckliga maten
och slänger i stort sätt allt på tallriken.
I Sudan dör en 2-årig flicka av grov undernäring och vätskebrist.
Du kommer hem och förbannar din mamma för att du måste
hjälpa till med att plocka ur diskmaskinen.
Och i Somalia blir en 8-årig pojke slagen för att han somnade efter 10
timmars arbete i hemmet.
Din kväll blir förstörd när du upptäcker en finne på hakan,
och i Kambodja dör en 11-årig flicka och hennes lillebror i aids.
Gråt inte över pojkarna som dör, över flickorna som inte överlever,
för tårar räddar inga liv.
Res dig upp och förändra en instinkt om att förnyelse behövs för att rädda världen. Tänk efter?
Men är man förkyld kan man gott vila upp sig, "det finns dom som har det sämre, men det finns även dom som har det bättre" ;)
Johannis, det vet du! Ser fram emot många kommentarer från dig! Ska se till att läsa din lite oftare än jag gjort tidigare också!
Anonym, tänkvärda ord, och precis det jag menar! Ofta är vi duktiga på att beklaga oss, både över vår egen situation och även över många som har det sämre ställt, men hur mycket gör vi egentligen åt det? Räcker det med att vi ringer det lite dyrare numret när vi röstar i melodifestivalen, eller bör vi kanske göra lite mer?
Nej nu ska jag till immanuelskyrkan. Men ett tips: Gårdagens bekymmer går alltid bort med sömnen för det är då som kroppen läker.
Och ett par visa ord: Ta med morrondagens tidning och kom igår till mig. Det är som vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Maggan.
Skicka en kommentar