Anta utmaningen

Tiden går fort när man har roligt, om en vecka fyller bloggen tre månader (förväntar mig givetvis åtminstone tårta och blommor). Har hittills blivit 45 inlägg (46 med det här) och det ser inte bättre ut än att den siffran kommer fortsätta stiga.

Då och då säger folk till mig att jag borde skriva mer och oftare, vissa vet jag att de läser bloggen, andra hade jag ingen aning om. Men det är roligt att då och då höra att det jag skriver uppskattas och att jag borde skriva mer.

Har du följt bloggen ett tag har du säkerligen lärt känna iallafall en liten del av mig och vad jag tänker, men jag vet ju rätt lite om vad du tänker och tycker. Därför kommer min första utmaning till dig ikväll. Mitt nästa blogginlägg kommer publiceras här om en vecka, den 1a juli (så bloggen hunnit fylla tre månader) och fram till dess vill jag att ni låter kommentarsfunktionen till det här inlägget gå het.

Utmaningen: Jag vill veta lite om

• Varför du läser min blogg (om du läst den mer än en gång såklart)
  
  
• Något som varit extra vettigt i här i bloggen (om något varit vettigt alltså)
  
  
• En/flera tankar eller ämnen som du vill att jag ska reflektera över ett inlägg (vill du själv skriva ett litet inlägg får du gärna maila (fjonar@msn.com) över det så kanske det dyker upp på bloggen)

Självklart får du vara anonym, men det gör inget om du berättar vem du är heller! En vecka på dig, låt pennan (nja, tangentbordet då) glöda. När jag återkommer får du en liten rapport från Peace & Love. På återläsande!

Om att sopa skiten under mattan

För en vecka sedan hade jag (tro det eller ej) städat lägenheten relativt ren och fin, nöjd och glad var jag med det. Men till skillnad från nästan alla gånger tidigare när jag känt samma lycka över att jag faktiskt haft ordning och reda har jag i veckan som gått fortsatt med detta städande, trots att det sett alldeles tillräckligt rent och fint ut för den som kommit hit och inspekterat. Men jag som bor här märker redan en otrolig skillnad, för nu har jag börjat få ordning även på de delar som inte någon annan märker av. Vi pratar ordning i lådor, vi pratar ordning i skåp.

Nog är det alltför sällan vi bryr oss om de dolda delarna när vi städar. Så länge det finns lite plats att ösa ner det som ingen annan bör se är det ju lugnt, tänker vi (jag brukar iallafall fungera så). Och visst finns det en rätt tydlig parallell mellan min (i det här fallet) lägenhet och oss människor. Först och främst är det livsviktigt att det som är synligt för andra är skinande rent, är det stökigt när någon kommer på besök skäms vi snabbt som ögat. Men om vi i de dolda utrymmena, bakom garderobsdörrarna, i de stängda lådorna har ett kaos som nästan svämmar över gör det inte alls lika mycket, för ingen annan märker ju av det. Och det ingen annan vet, det mår jag inte dåligt av. Eller hur är det nu det ligger till?

Tänk om vi städade våra mentala gömda skrymslen lika pedantiskt som vi allt som oftast finputsar de offentliga, vad mycket bättre vi skulle må. Om vi tar bort den där massiva avskiljaren som delar vårt inre från vårt yttre, om vi visar hur vi faktiskt mår, säger vad som är sant, låter garderobsdörren stå på glänt. Tänk så mycket lättare bördor är att bära när man hjälps åt. Att ha ordning i de mentala garderoberna ger mycket mer än ordning i min faktiska garderob (som fortfarande är några lådor under sängen, men snart har jag fått upp garderoben jag köpt. Snart!).

Jag vet att du har någon tanke om detta, kanske något jag missat, men jag vet tyvärr inte vad, så berätta det gärna!

Dagens lista

(något nischad åt jobb-hållet)

• kortaste
  fem-sex timmars sömn inför en rätt lång dag, taktiskt njäh, värt det jäh.
  
  
• längsta
  tolv timmars arbetsdag med en halvtimmes rast, nästan ett viking-pass. Men det går fint roliga dagar som denna.
  
  
• lirare
  det stackars svinet som ringde och skällde ut mig för att han beställt fel grejer, bad mig dra åt helvete, slängde lur i öra. Snacka om att sikta fel. Tror att bäst-före-datumet på den föråldrade neandertalaren passerat.
  
  
• kyligaste
  att jag lyckas hålla mig så sjukt lugn när svin ringer och skriker sig hesa för att försöka knäcka mig. Lycka till säger Björn.
  
  
• skönaste
  att vi gör det finare och bättre i butiken och att det är ett par dagars ledighet nu. Jobbar först på söndag igen! Får heller inte glömma att det bara är en vecka kvar till Peace & Love!
  

Stolpe ut

Tusan vad nära det var i lördags. Nåt så sjukt nära. Kan lova att det skreks en del där i slutminutrarna, och inte var det sådär alldeles jätteglada toner. Men det är lugnt, för ryssarna kommer inte ha en chans mot oss (jag har bestämt det nu, då är det så)!

Har spenderat större delen av dagen med att fixa en del web-uppdateringar och annat grafik-krafs (rätt skoj, men tidskrävande) på jobbet. Skrapade ihop ett par övertidstimmar innan det bar av tillbaka till mitt rena och fina hem (löjligt hur trevligt det är när det är ordentligt städat)!

Den vettigaste tanken jag får ner ikväll är att tipsa om Mozilla Firefox 3 som släpps imorgon. Passa på att ladda ner det redan då så är du med på ett Guinness världsrekordsförsök i antal nerladdningar på ett dygn. Läs mer på

Och så fastnade också jag i em-träsket!

Tusan vad bra, 2-0 mot Grekland, med toppenspel! Ser fram emot nästa match, släng er i väggen då, Spanien! Heja Sverige!

Man lär sig alltid något (ibland något nytt)

Bara för att man (jag till exempel) inte går i skolan längre betyder det verkligen inte att man slutar lära sig saker. Det gäller bara att vara vaken och tänka på vad man hör och gör.

Idag har jag bland annat lärt mig att

• går man upp i tid hinner man jogga hem och hämta busskortet utan att missa bussen till jobbet (tur att jag för en gångs skull faktiskt kom upp i tid)
  
  
• pytt-i-panna ofta kan vara en sällsynt tråkig maträtt (speciellt när alla andra äter något riktigt gott)
  
  
• det verkar vara tekniskt omöjligt för människor att förstå att stänger man 18.00 så stänger man 18.00 (mer som "phu, jag hann in genom dörrarna och klockan är bara 17.59")
  
  
• om man ska göra köttfärssås av ett kilo köttfärs i en mellanstekpanna bör man laga den i åtminstone två omgångar (jag tänkte ju såklart att "det är ju no problems" och vill man så går det!)

Att våga utvecklas

Varje dag tar vi beslut som får konsekvenser på ett eller annat sätt. Vissa dagar kan det handla om livsavgörande beslut, som att kanske donera ett organ till någon som annars går en rätt säker död till mötes. Andra dagar (som idag) kan det största beslutet man står inför vara ska jag steka pytt-i-panna från frysen eller får bli en ATW-pizza med skinka, salami och bearnaise-sås? (Det blev såklart det senare alternativet.) Vissa beslut påverkar oss inte just någonting alls, medan andra får konsekvenser för lång tid framöver.

Igår sprang många glada Borlängebor (och en hel del folk på andra ställen också för den delen) ut med studentmössan viftandes i det fantastiska sommarvädret. Ett steg som (iallafall för mig) hör till de större stegen man tar i livet. Dörrar öppnas, drömmar blir verklighet, barn blir vuxna (ja, till viss del iallafall!). Jag har faktiskt lite svårt att förstå att det redan gått ett år sedan jag stod där på ett traktorflak och skrek mig hes. Det känns som en evighet sedan och det känns som igår.

Att ta studenten var för mig ett jättekliv ut i en helt ny värld. En värld full av helt nya möjligheter, utmaningar, situationer, upplevelser. Ett steg vars konsekvenser hittills bland annat inneburit att jag utvecklats otroligt mycket som person. Att få göra annat än att sitta i skolbänken veckorna långa har gjort det senaste året ganska trevligt (även om jag får erkänna att jag trivts nåt så otroligt bra genom hela min skolgång). Att brevbära här i Borlänge, vindruvsplocka på en vingård i södra Frankrike, flytta hemifrån, skidsemestra i alperna, kränga mc-tillbehör i Djurmo och spontansemestra i Thailand har lärt mig så mycket mer än den bästa genomgången i skolan gjort, utvecklat den jag är till en ny nivå.

Jag har lärt mig hur mycket man tjänar på att ta till vara på lägen som dyker upp, att hoppa på tåget som rullar förbi, att fånga dagen, Carpe Diem. Jag har lärt mig att skillnaden mellan att fundera på att göra något och att faktiskt göra det allt som oftast är just det att medan man funderar på att det där skulle nog inte vara så tokigt hinner chansen smita förbi och man står där och tänker att nästa gång, minsann, då ska jag! Att slänga sig in i situationer där kontroll inte är ett ord som passar speciellt bra in är både lite läskigt och så ruskigt spännande. Jag har lärt mig att det är sällsynt att man ångrar sig för att man tagit ett nytt steg på livets gata.

Vågar man inte, utvecklas man inte.

Grattis alla ni som tog studenten igår (och ni som tar den nästa vecka). Lycka till med nästa spännande kapitel i livet, hur det än kommer se ut. Ta nya steg, våga utvecklas.

Sommaren gör mig glad

Ännu en härlig, ledig dag har jag haft idag. Blev en liten tur på kupolen där jag åt lunch med Lina och hennes trevlige kompis, vad-han-nu-hette. Efter det hastade jag runt och köpte lite studentpresenter och lite mat för att sedan skynda tillbaka för att se den mycket spännande (läs ironiskt) fotbollslandskampen. Känns verkligen lovande inför EM (inte mindre ironisk här). Efter den höjdaren såg jag handbollskvalet. Inte heller den matchen kommer gå till historien som en av Sveriges bästa genom tiderna.

Har även "översatt" resedagboken till svenska, nu är å, ä och ö med i texterna, så de är lite mer lättlästa nu. De utlovade bilderna har jag däremot inte hunnit (läs orkat) med, men vilket år som helst, jag lovar!

Råkade spela in en till låt nu på kvällen, efter ett önskemål av Stina, även det får du lyssna på om du vill. Låten heter Mad World och framförs av Gary Jules. Tröttnar du på mitt klingande kan du se originalet här.