Gott gotti gott gott!

Kvällens matskryt stavas falukorvsgryta med broccoli och linser serverat med fullkornsris. Det blev riktigt, riktigt gott och nästan bäst av allt är att det blev hela fyra portioner över som jag kan njuta av senare. Smaskens!

Så underbart fint

David Gray - As I´m Leaving

Livet är hårt

Var med om en sån där fruktansvärd upplevelse idag. Du vet, nåt helt skakande hemskt! Det gjorde att jag blev alldeles snurrig och fick halvlägga mig ner för att inte bli yrare. Var nämligen till vårdcentralen och lämnade blodprov. Och sköterskan nöjde sig ju inte med att bara fylla ett provrör med mitt blod. Nej, först efter tre hiskeliga rör och ett stick i långfingret var det klart.

Det är ju så himla töntigt att jag blir yr av en sån grej. Jag menar, tre provrör är inte ens en matsked, men ändå känns det ju som om hon fyllt ett par badkar med mitt blod. Skitlöjligt.

Fram med bultsaxen

Nehepp. Halsproverna som jag gjorde på vårdcentralen visade tydligen ingenting. Och inte har det blivit någon skillnad heller. Får väl sikta in mig på amputering eller något liknande så jag blir av med eländet. Kul.

Glädjerecept

När solen skiner som den gjort nu i några dar (i sällskap av en del moln såklart, men ändå) är det hejdundrans svårt att inte ta en tur med hojen. Så det gjorde jag. Blev en tur på en sisådär 13 mil som gick till Gagnef, vidare på en trevlig liten väg till Mockfjärd och därifrån stora bautavägen till Björbo där jag svängde jag av och fortsatte resan genom Nyhammar, Rämshyttan och Idkerberget innan jag skyndade mig till Skräddarbacken för att käka smaskig falukorv-i-ugn och hemmagjort potatismos hos mor. Så nu vet du!

Hur tänker man..?

Var förbi kupolen en liten sväng igår och strax utanför apoteket ramlade ett litet barn i backen och började gråta. Pappan, som gick och rökte, lyfte upp det stackars gråtande barnet och gick vidare mot bilen med ungen i famnen och cigaretten kvar i munnen.

Hur får man för sig att det är okej att röka precis bredvid sina (eller andras) barn egentligen? Säger inget om att han suger i sig en massa gifter, det får han göra precis hur mycket han vill, men när han andas ut samma gifter på sina barn (som bara var några år gamla) är det inte okej. Inte det minsta okej alls.

Finns en mamma i nån av trappuppgångarna bredvid mig som brukar lasta in sina ungar i bilen, tända en cigg och sedan hoppa in i bilen och köra iväg. Okej? Nej, inte det minsta.

Spontant undrar jag vart gränsen till barnmisshandel går. Är det vettigt att acceptera att föräldrar potentiellt skadar sina barn för resten av livet?

Nobels litteraturpris möjligen?

Ett annat av de underbara fynden bland mina gamla skolböcker jag sorterade igenom igår var denna söta lilla berättelse som jag skrivit någon gång för en evighet sedan. Så himla fantastiskt bra! (Klicka på bilden så blir den större och lite mer lättläst.)

Jag minns, när jag var ung...

När man röjer igenom en drös lådor från sitt gamla rum hos mor händer det inte sällan att man snubblar över underbara guldkorn från ens unga år. Detta mästerverk skapade jag när jag gick i klass 2b. Och det var ju ett litet tag sen. Har scannat in flera härliga grejjer som jag delar med mig av senare!

En bil är ju bra att ha..?

Min bil är lite finurlig, då och då får den för sig att testa mina förmågor. Strulande bromsok och läckande tak, för att nämna några härliga bekymmer. För några veckor sedan tackade låset på förarsidan för sig så sedan dess har jag (oerhört gymnastiskt såklart) skuttat in genom passagerardörren, över växelspaken och ner bakom ratten varje gång jag behövt köra någonstans. Det har fungerat relativt bra (eftersom jag är så oerhört gymnastisk alltså) ända tills idag när det andra låset också kastade in handduken.

Ajdå, var den spontana reaktionen eftersom det bara finns två vägar in i min bil. Förardörren, som då gav upp för några veckor sedan. Och passagerardörren, vars lås alltså sa tack och adjö nu på eftermiddagen. Mattematiken är ju inte den svåraste direkt, svaret blev såklart att jag var ganskaså fullständigt utelåst från bileländet. Bör även nämna att bilen stod ungefär en meter utanför porten till hyreshuset där min kusin bor (givetvis, vad annars?), inte det optimala parkeringsstället med andra ord.

Orkade inte gråta över den bisarra situationen, så vi (jag och kusin Sebbe alltså) såg till att göra något åt det istället. Och, tro't eller ej (tror nästan inte på det själv faktiskt), så var vi en liten stund senare tillbaka inne i bilen, med hjälp av en halvmeter svetstråd och en hammare. Och det lyckades vi med utan att förstöra en endaste enda ruta! Smått otroligt, I know, men det är faktiskt sant.

Fräckt att kunna skriva till bilinbrottsexpert på cv:t. Jag menar, vem vill inte anställa någon med en sån talang?