Min bil är lite finurlig, då och då får den för sig att testa mina förmågor. Strulande bromsok och läckande tak, för att nämna några härliga bekymmer. För några veckor sedan tackade låset på förarsidan för sig så sedan dess har jag (oerhört gymnastiskt såklart) skuttat in genom passagerardörren, över växelspaken och ner bakom ratten varje gång jag behövt köra någonstans. Det har fungerat relativt bra (eftersom jag är så oerhört gymnastisk alltså) ända tills idag när det andra låset också kastade in handduken.
Ajdå, var den spontana reaktionen eftersom det bara finns två vägar in i min bil. Förardörren, som då gav upp för några veckor sedan. Och passagerardörren, vars lås alltså sa tack och adjö nu på eftermiddagen. Mattematiken är ju inte den svåraste direkt, svaret blev såklart att jag var ganskaså fullständigt utelåst från bileländet. Bör även nämna att bilen stod ungefär en meter utanför porten till hyreshuset där min kusin bor (givetvis, vad annars?), inte det optimala parkeringsstället med andra ord.
Orkade inte gråta över den bisarra situationen, så vi (jag och kusin Sebbe alltså) såg till att göra något åt det istället. Och, tro't eller ej (tror nästan inte på det själv faktiskt), så var vi en liten stund senare tillbaka inne i bilen, med hjälp av en halvmeter svetstråd och en hammare. Och det lyckades vi med utan att förstöra en endaste enda ruta! Smått otroligt, I know, men det är faktiskt sant.
Fräckt att kunna skriva till bilinbrottsexpert på cv:t. Jag menar, vem vill inte anställa någon med en sån talang?
Ajdå, var den spontana reaktionen eftersom det bara finns två vägar in i min bil. Förardörren, som då gav upp för några veckor sedan. Och passagerardörren, vars lås alltså sa tack och adjö nu på eftermiddagen. Mattematiken är ju inte den svåraste direkt, svaret blev såklart att jag var ganskaså fullständigt utelåst från bileländet. Bör även nämna att bilen stod ungefär en meter utanför porten till hyreshuset där min kusin bor (givetvis, vad annars?), inte det optimala parkeringsstället med andra ord.
Orkade inte gråta över den bisarra situationen, så vi (jag och kusin Sebbe alltså) såg till att göra något åt det istället. Och, tro't eller ej (tror nästan inte på det själv faktiskt), så var vi en liten stund senare tillbaka inne i bilen, med hjälp av en halvmeter svetstråd och en hammare. Och det lyckades vi med utan att förstöra en endaste enda ruta! Smått otroligt, I know, men det är faktiskt sant.
Fräckt att kunna skriva till bilinbrottsexpert på cv:t. Jag menar, vem vill inte anställa någon med en sån talang?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar