Tog en kvällspromenad vid halvsextiden, en riktig långpromenad. Ärmarna på t-shirten kavlades snabbt upp. Solen värmde allt från de spretande hårstråna ända ut i tåspetsarna. Jeansen kändes som täckbyxor.
Där gick jag, i takt till mp3-spelarens toner, i gräset bredvid cykelvägen (asfalten blir ju så hård att gå på) och då slog det mig plötsligt, hur fantastiskt det är att gå. Visst har jag tyckt att det kan vara skönt att ta en promenad, men ikväll var det som om jag hittade en ny dimension av det. Dofter, färger, ljud, det finns så mycket som vi nästan alltid skyndar oss förbi. För vi har ju så bråttom.
Den där kvällspromenaden gjorde mig glad.
Där gick jag, i takt till mp3-spelarens toner, i gräset bredvid cykelvägen (asfalten blir ju så hård att gå på) och då slog det mig plötsligt, hur fantastiskt det är att gå. Visst har jag tyckt att det kan vara skönt att ta en promenad, men ikväll var det som om jag hittade en ny dimension av det. Dofter, färger, ljud, det finns så mycket som vi nästan alltid skyndar oss förbi. För vi har ju så bråttom.
Den där kvällspromenaden gjorde mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar