Att våga utvecklas

Varje dag tar vi beslut som får konsekvenser på ett eller annat sätt. Vissa dagar kan det handla om livsavgörande beslut, som att kanske donera ett organ till någon som annars går en rätt säker död till mötes. Andra dagar (som idag) kan det största beslutet man står inför vara ska jag steka pytt-i-panna från frysen eller får bli en ATW-pizza med skinka, salami och bearnaise-sås? (Det blev såklart det senare alternativet.) Vissa beslut påverkar oss inte just någonting alls, medan andra får konsekvenser för lång tid framöver.

Igår sprang många glada Borlängebor (och en hel del folk på andra ställen också för den delen) ut med studentmössan viftandes i det fantastiska sommarvädret. Ett steg som (iallafall för mig) hör till de större stegen man tar i livet. Dörrar öppnas, drömmar blir verklighet, barn blir vuxna (ja, till viss del iallafall!). Jag har faktiskt lite svårt att förstå att det redan gått ett år sedan jag stod där på ett traktorflak och skrek mig hes. Det känns som en evighet sedan och det känns som igår.

Att ta studenten var för mig ett jättekliv ut i en helt ny värld. En värld full av helt nya möjligheter, utmaningar, situationer, upplevelser. Ett steg vars konsekvenser hittills bland annat inneburit att jag utvecklats otroligt mycket som person. Att få göra annat än att sitta i skolbänken veckorna långa har gjort det senaste året ganska trevligt (även om jag får erkänna att jag trivts nåt så otroligt bra genom hela min skolgång). Att brevbära här i Borlänge, vindruvsplocka på en vingård i södra Frankrike, flytta hemifrån, skidsemestra i alperna, kränga mc-tillbehör i Djurmo och spontansemestra i Thailand har lärt mig så mycket mer än den bästa genomgången i skolan gjort, utvecklat den jag är till en ny nivå.

Jag har lärt mig hur mycket man tjänar på att ta till vara på lägen som dyker upp, att hoppa på tåget som rullar förbi, att fånga dagen, Carpe Diem. Jag har lärt mig att skillnaden mellan att fundera på att göra något och att faktiskt göra det allt som oftast är just det att medan man funderar på att det där skulle nog inte vara så tokigt hinner chansen smita förbi och man står där och tänker att nästa gång, minsann, då ska jag! Att slänga sig in i situationer där kontroll inte är ett ord som passar speciellt bra in är både lite läskigt och så ruskigt spännande. Jag har lärt mig att det är sällsynt att man ångrar sig för att man tagit ett nytt steg på livets gata.

Vågar man inte, utvecklas man inte.

Grattis alla ni som tog studenten igår (och ni som tar den nästa vecka). Lycka till med nästa spännande kapitel i livet, hur det än kommer se ut. Ta nya steg, våga utvecklas.