Tyngden på dalskidan, älskling!

Det är så sjukt najs att jobba igen. Att sitta hemma och stirra på kupolenrondellen i två månader ger liksom ingen större tillfredsställelse av någon outgrundlig anledning. Bara det här med att få en viss sovrutin är ju helt underbart. Förut var det sängdags vid två-tretiden (fantastiskt, med tanke på att det inte händer ett skit efter midnatt egentligen) och frukost strax efter lunch någon gång. Imorse vaknade jag nio. Bara sådär, helt utan anledning. Underbart!

Har gjort en hel massa duktigt idag. Har tvättat (hos mor) och städat (hos mor) och Kupolat (inte hos mor). Tog även med mig skidorna därifrån, så imorrn blir det åka av i Romme-backarna. Ska åka så skidorna glöder!

Se upp i backen, tusen hål i nacken

[Uppdaterat: Är uppenbart att jag inte var helt med när jag skrev rubriken (Vikten på dalskidan, älskling!) till detta inlägg. Sjukt pinsamt, ärligt talat, men alla gör vi misstag ibland. Har iallafall rättat till det nu, men jag erkänner att jag fortfarande skäms lite...]