Råkade bli en liten tupplur

Ja, hejsan hoppsan, så det kan gå. Började nog egentligen redan igår kväll, när jag skulle sova. Du vet den där känslan man har när man lägger sig kvällen innan julafton, full av ivrig förväntan, helt omöjligt att slockna in i drömmarnas värld. Så var det igår för mig, låg och såg fram emot dagens skidskoleäventyr. Och sommartiden (bestulen på en timme) och det sena vm-kvalet gjorde ju inte direkt att jag fick sova mer. Så det var kanske inte så jättemysko att jag snubblade in i John Blunds land när jag råkade lägga mig i sängen på sena eftermiddan.

Fick vara med på två grupplektioner idag, med härliga små skidåkande busungar. Och nedrans vad roligt det var att busa med kidsen! Vi åkte liften och struten och slalombacken och lekte polisleken och pratade med snömaskarna och busade och skrattade och massor av mer. Kan dessutom upplysa om att det är nåt så sinnessjukt drygt för låren att åka baklänges nerför hela halva barnbacken samtidigt som man halvligger uppåt backen och försöker få ett par barnskidor (och barnet också såklart) att göra glasstruten (alltså ploga). Även om jag var lite smått slutkörd efter allt utlärande skulle jag utan tvekan kunna göra om det imorgon och alla andra vinterdagar också för den delen. Roligaste timmarna på very very länge!

Nu tänker jag minsann trilla ner i sängen och se slutet av Så ska det låta-reprisen innan jag somnar sött som en vaniljmunk.