Är alldeles för seg för att skriva något långdraget ikväll, men jag måste bara berätta om dagens lilla äventyr. Påväg hem från helgens läger märkte vi att det var slut på glykol i kylaren, så motorn blev alldeles för varm (trots arton rätt ilskna minusgrader utomhus). Efter en stunds väntan (minuterna blev ganskaså långa tack vare de ilskna minusgraderna) kom andra halvan av lägergänget med glykolassistans.
Påfyllt och klart åkte vi vidare, nöjda och glada. Tyvärr var vi lite för optimistiska och givetvis (alla känner väl till regeln om att ett problem sällan kommer ensamt) började motorn koka igen, eftersom den inte hade hunnit kyla ner sig tillräckligt (dåligt jobbat av ilskna minusgraderna). Stannade och hejade på busshållplats nummer två, där vi ringde min snälla mor.
Det samtalet lät nog i korta drag ungefär
"Hej. Hemma? Släng dig i bilen, skynda dig hit. Jag vill inte dö såhär. Har du åkt än?"
Vi hade iallafall bestämt oss för att inte låta minusgraderna festa loss på oss, så vi kilade över till närmsta kåk där snälla vardagshjältar lät oss tina upp framför deras öppna spis medans vi väntade på att vår hjälp skulle komma.
Påfyllt och klart åkte vi vidare, nöjda och glada. Tyvärr var vi lite för optimistiska och givetvis (alla känner väl till regeln om att ett problem sällan kommer ensamt) började motorn koka igen, eftersom den inte hade hunnit kyla ner sig tillräckligt (dåligt jobbat av ilskna minusgraderna). Stannade och hejade på busshållplats nummer två, där vi ringde min snälla mor.
Det samtalet lät nog i korta drag ungefär
"Hej. Hemma? Släng dig i bilen, skynda dig hit. Jag vill inte dö såhär. Har du åkt än?"
Vi hade iallafall bestämt oss för att inte låta minusgraderna festa loss på oss, så vi kilade över till närmsta kåk där snälla vardagshjältar lät oss tina upp framför deras öppna spis medans vi väntade på att vår hjälp skulle komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar