onsdag 7 januari 2009

Om att varje individ borde vara ovärderlig

Du har lite tid över på kvällen och känner för en mysig promenad genom stan innan det är dags att äta kvällsmat och sova. Du går förbi ett litet gatukök, tar dig över gatan där många bilar och mopeder skrämmer bort tystnaden. På en uteservering sitter några turister och skrattar högt åt något riktigt roligt. Du möter en kille som gömmer sig från det småduggande kvällsregnet under ett paraply och rätt som det är kommer en medelålders kvinna fram till dig och håller upp ett inplastat a4-papper fullt med kanske trettio små ansiktsbilder på tjejer. Hon tjatar på dig. Pick one, pick one! Du skakar på huvudet och försöker få henne att förstå att du inte vill. Pick one! You don't like girls? Hon ger sig inte. Oh, okay, only watch! Tydligen gällde inte "se men inte röra" från början. Du skakar på huvudet och går därifrån.

Precis detta hände mig i Bangkok en kväll på min spontana Thailandresa i våras. Men det är ju Thailand, vad förväntar du dig? Ja, hade det vart i Borlänge centrum hade det kanske varit lite mer oväntat. Men det är lite av min poäng. Hur kan människohandel vara så pass accepterat att den här kvinnan, helt öppet, kan komma fram till mig och skylta med vad hon sysslar med? Några minuter senare gick jag förbi en bar där lättklädda kvinnor (förlåt mig, tjejer ska det vara) dansade allt annat än rumsrent, troligen med förhoppningen att hitta någon rik västerlänning som vill ta dem därifrån. Återigen, helt öppet. Helt accepterat.

Dokumentären om Sexturister i Thailand som gick på femman för några kvällar sedan visade hur verkligheten ser ut för många, många unga kvinnor i Thailand. Vi fick se hur livet är för barflickorna vars uppgift i stort sett är att göra det trivsamt för de män som kommer till baren. För att få lön är dessa tjejer tvungna att bli bjuden på ett visst antal drinkar och följa med kunder från baren ett visst antal gånger varje månad.

En av alla aspekter som skrämmer skiten ur mig är hur många där borta accepterar vad som sker. En kvinna i dokumentären, som hjälpte till med att para ihop thailändskor med västerlänningar sa att
"kvinnor ger män glädje och män ger kvinnor pengar, det är rättvist"
För thailändare är det status att vara gift med en västerlänning. Det är antagligen ett av skälen (såklart tillsammans med pengabrist och många andra skäl) till att sexhandeln är såpass utbredd där. De hoppas innerligt på att någon av de män som köper deras kroppar vill ta med dem tillbaka till England, Holland eller Sverige.

Det är lätt att tänka att sexhandeln (ofta med minderåriga inblandade) är ett problem som inte finns i närheten av oss. Att det sker på andra kontinenter är kanske inget som vi har med att göra. Men en undersökning som Ecpat lät göra 2007 berättar att svenskar kan stå för så många som 4000-5000 sexköp utomlands varje år av barn under 18 år (källa). Fyra till fem tusen sexköp av svenskar. Kanske någon jag eller du känner. Problemet ligger inte långt borta, det ligger nära oss alla. Något måste göras.

Har fastnat för det här ämnet och kommer antagligen komma tillbaka till det snart igen. På Ecpat.se finns mycket bra (och skrämmande) information om barnsexhandel. Ulrika har skrivit en läsvärd artikel om sexhandel här (läs även kommentarerna, finns t.o.m folk som försvarar det, skrämmande). Har du koll på mer info eller fler länkar, dela gärna med dig.

Inga kommentarer: