Om vad jag skulle kunna göra

Skulle kunna berätta väldigt utförligt om hur min lediga dag igår var, med lite sko-shopping och en liten filmkväll. Skulle också kunna berätta ingående om hur söta alla små barn i barnbacken varit idag och hur drygt det är att springa uppför den där liftbacken och samtidigt hålla i en liten unge som inte riktigt förstår vad jag menar med "stå upp, stå upp!".

Skulle även kunna berätta om hur trevligt det var hos Carro ikväll, med en massa goda pajer och trevligt chill. Men jag skiter i att berätta nåt mer och går och lägger mig istället.

Gonatt!

Vem behöver vila upp sig?

Jo, jag vet, var inte speciellt med igår kväll. Smart ass-jag berättar att jag fixat en bild för att visa vad som träffade mig i bakhuvvet och så laddar jag inte ens upp den. Heja. Men här kommer den iallafall, jag förstår att du väntat otåligt..!

Har haft en lite seg huvudvärk hela dagen idag, men en bagatell som en hjärnskakning till exempel stoppar ju knappast mig från att arbeta dagen lång. Började i barnbacken idag, men fick kila över till släpet (eller ankarliften som ni vanliga olärda människor kallar den) efter några timmar, för att hjälpa till i kaoset som rådde där. Stackars Camilla (en av mina goa polers i liftvaktsgänget) hade det inte lätt. När jag kom dit höll två personer på att gå uppför liftbacken (istället för att åka lift) för att ta sig ut, två andra personer stod utanför liftkön utan sina skidor (den ena killen hade spräckt läppen) och Camilla stod inne vid liften med två par skidor i famnen och såg lite smått panikslagen ut. Haha, vilken syn det var. Helt hysteriskt.

På eftermiddan flummade vi runt fullständigt, var ännu trevligare mot våra skidåkare än vanligt (om det ens går liksom) och skrattade oss trötta. Ojoj så kul det vi hade! Och skidåkarna också tyckte jag det verkade som. Grejt!

Imorrn är jag ledig. Woho! Planen för ledigdagen är att hitta ett par riktigt bra kängor så jag slipper frysa så nedrans mycket om mina stackars små tår när jag jobbar sen. Köpte faktiskt ett par värstingstrumpor i skidshopen imorse för att de strumpor jag hade på mig var helt värdelösa, så kombinationen nya strumpor och nya dojjor måste ju bli succé. Nej, vetduvad, nu ska jag kila från dumburken och ta mig lite vila istället. Ajöken.

Heja Björn

Dagens bonuspoäng går då garanterat till skickliga mig. Strax innan stängning i backen idag lyckades jag få övre delen av knappliften (har tillochmed ritat en liten bild) i bakhuvudet. En redig kyss som skakade om hjärnkontoret rätt rejält. Fick ett litet sår bak på huvudet och en lättare hjärnskakning. Sjukvårdaren ute på Romme tyckte att jag skulle åka till sjukhuset och se om det behövde sys.

Javisst tänkte jag, kan jag väl göra. Men vi skulle ha evakueringsövning efter stängningen idag och det var ju hela åtta timmars tidsfrist för mig om det skulle behöva sys, så jag stannade såklart kvar på övningen (liite dumt kanske, men du vet hur jag är). Fick passande nog vara offret som satt i sittliften. Liten kick att bli nerfirad på en lina från den liften faktiskt!

Väl på sjukhuset fick jag vila en liten stund innan de kunde ta emot mig (trots att det inte var någon före, fränt hur det där fungerar...). Tackochlov behövde jag inte sy något, det räckte med att limma lite. Det hemskaste hemska av allt var att sjuksköterskan klippte bort lite hår för att kunna se skadan bättre. Iih!

Nej, dags att vila huvudet, ska ju upp till jobbet om åtta timmar igen! Gonatters

Om att barn är söta

Barnbacken idag, barn är verkligen nåt så sjukt söta! Svårt att inte bli lite stolt när man hjälper dem lära sig liftåka. Roligaste dagen hittills (bara jobbat tre dar, men ändå), mycket skojigare respons från de små liven än äldre människor.

Blev precis klar med en massa portioner (eller mja, fyra vart det) korv stroganoff (gör lika ont att skriva isär det nu som förra gången) så jag har något att äta på jobbet imorrn.

Hinner inte med mycket till liv när jag jobbar åtta av nio dagar och är där en sisådär nio-tio timmar om dagen, så du får ha lite överseende med mina hejdlöst dåliga blogginlägg framöver. Är nog lika bra att du slutar läsa den helt tror jag. Eller förresten, säg upp ditt internetabbonemang för säkerhets skull, enda sättet att vara säker på att slippa min eländiga blogg. Och flytta utomlands. Eller till en annan planet. Om ens det funkar.

Mjae, är inte så seriös (no shit, sherlock?).

Förlåt, är väldigt opigg den här minuten. Sov gott - grankott

..e

Mmmätt!

Stockholm igår var really najs! Hittade troligen en ny mc-jacka till mig, kräver bara lite fundilering först såklart. Provsatt självklart några hojar också, men ingen var lika trevlig som min var (absolut inte partisk..!).

Lunchat med farmor på Thairestaurangen Agnes tidigare idag. Och oj oj Oj vad gott det var (som vanligt), för att inte tala om trevlighetsnivån. Total! Är fortfarande rätt mätt, men det går nog över snart, för om några timmar blir det lite försenat födelsedagskäk hos morsan. Då ska jag vara hungrig som ett troll. Ja, minsann!

Visst är det förresten svårt att inte skratta lite gott inombords åt nötter som fått p-böter för att de inte bryr sig om att flytta på bilden för datumparkeringens skull. Speciellt nu när det är en massa snö ute. Respektera de stackars snöskottarna vetjag. Komigen!

Apropå ingenting så tycker jag att Magnus Betnér är en skön kille!

Grattis mig!

Ja, jag säger då det. Tjugoett år. Hujedamig!

Är inte piggast i Europa just nu vågar jag påstå, några nötter i någon av lägenheterna under (tror jag) tyckte att vild efterfest mellan tre och kvart i sex is the shit. Hög musik, smällande i dörrar och skrik som om världen var påväg att gå under.

R-E-S-P-E-C-T, stavas mitt förslag till dessa people. Eller kanske är det min tur att dra på stereon så att väggarna skakar nu. Det vore något det! Ack ack, börjar bli bitter på gamla dar, men det går nog över när frukostmackans energi börjar verka!

Apropå den där stelheten som jag nämnde igår kväll kan jag skvallra om att vaderna värker som om jag har sprungit ett marathonlopp och jag skulle antagligen inte orka öppna en läskburk med mina trötta armar. Ja, nästan iallafall.

Nu blir det El Stockholmo!

Gammal gubbe strax!

Fantastiskt va gött man mår av frisk luft. Sov som en stock hela natten som var och jag kan inte tänka mig att jag kommer göra annat än att sova som en prins inatt heller, efter dagens pass. Stod själv hela dagen i ankarliften på framsidan (sällsynt intressant, ellerhur?) och det gick som en dans (fastän det bara var andra arbetsdagen). Kan lova att jag är lite smått mör i överkroppen efter de här dagarna, tar en hel del på armarna att dra ut en triljon liftar åt människor. Ja, typ så många.

Får se om jag orkar lyfta tandborsten strax, eller om det blir en utmaning.

Javisst, imorgon råkar jag fylla tjugoett. Kära hjärtanes vad gammal man börjar bli, är ju en tredjedel till pensionen nästan. Födelsedagen kommer faktiskt spenderas på MC-mässan i Stockholm, ska bli really najs! Hoppas bara jag inte är stel som en pinne då bara, fast det kommer jag vara. Garanterat.

Om att ta ut sig

Ja jisses, jag säger då det... Jobbat en heldag i liften idag, riktigt skojj hittills faktist! Men oj så krafterna gick åt. Alla intryck och all frisk luft gjorde mig fullständigt utmattad. Ramlade ner i sängen när jag kom hem och vaknade enochenhalv timme senare med täckbyxor och jacka på mig. Tur att jag hann få av mig skorna iallafall!

Kilar nog snart tillbaka till sängen för att ladda om till morgondagens pass!

Jobbdags tomorrow!

Trevlig dag idag. Käkade med faster och farmor på sena eftermiddagen (kusin Sebbe dök också upp efter ett tag), gott och trevligt!

Kikade på handbollen (såklart) nu på kvällen och är lite förbannad på att Sverige fick stryk, tyckte att domarna var lite väl snälla mot Kroatierna, men det är väl bara att bryta ihop och gå vidare. Spännande var det då iallafall!

Sovdags nu, måste ju ha lite energi när det är första dagen på nya jobbet imorgon. Gonatt på er!

I am a working man

Handbollsmatchen mellan Sverige och Kuwait (svensk seger såklart) ikväll kommer ju inte gå till historien som det mest spännande genom tiderna. Men har du sömnproblem kan du alltid försöka få tag i en inspelning av matchen, så är de problemen som bortblåsta. Skönaste i samband med matchen var iallafall när Larholm i en (intervju med Patrik Ekwall) plötsligt utbrast

"såg du han den där som ser ut som Chris Rock, klockren"

om en spelare i Kuwait. Apropå ingenting. Hysteriskt kul.

Börjar förresten jobba i Romme Alpin på fredag. Jajjemensan, ska liftvakta vintern ut! Sälen tog lite väl lång tid på sig, så när de ringde från Romme sa jag ja direkt. Har blivit lite segt att bara sitta hemma på dagarna. Ska bli riktigt najs att hjälpa folk uppför backen. Och den nyttiga utomhusluften skadar inte heller. Gött!

Då passar ju den sköna låten Working Man med Newworldson alldeles utmärkt en dag som denna tycker jag!

En liten tanke

Tänkte lite på den där tevereklamen som visas lite nu och då, om att man ska bli fadder. Minns inte exakt hur den var men de visar filmklipp på en liten tjej, som bor i en liten by. Tjejen har fått det mycket bättre efter att hon fått en fadder, men det finns fortfarande miljontals barn som behöver faddrar. Tycker det är en fantastiskt bra idé med faddrar, inte mer än rätt att vi som har det så bra hjälper till.

Men jag var lite nyfiken på hur rättvis den reklamen egentligen är. Tjejen får vi se genom hela reklamen och samtidigt hör vi en röst som berättar om henne och om vad vi kan göra för att hjälpa. Gissar att svensken med rösten fått en hyfsad check för besväret, men får den lilla afrikanska tjejen lika mycket betalt som en svensk skådespelartjej skulle fått? Vad tror du? Bara en tanke såhär på kvällskvisten...

Vilken sportkväll

OjojOJ, vilken handbollsmatch vi fick se idag. En Johan Sjöstrand i målet som verkade vara halvt människa, halvt tegelvägg. Och en Doder, däckad i magsjuka igår, tryckte in elva(!) mål idag. Bara jag som blev svettig av att titta på den matchen?

Efter matchen var det lagom att flippa över till idrottsgalan där det delades ut en hel drös priser till glada idrottare. Grattis till Charlotte Kalla som kammade hem Jerringpriset! Skoj!

Var förresten till Falun och vände i eftermiddags och på vägen tillbaka kom jag ifatt en trafikolycka (en av tre på den den vägen idag) som precis skett. Lite läskigt, men det såg ut som att det gick rätt bra för dem iallafall (håller tummarna). Trist att krocka.

Smaskens

Se, så duktig jag kan vara på en söndageftermiddag. Har bakat en hel hög med bröd idag och det blev självklart superdupersmaskens! Tajmingen var också perfa, var färdig lagom till dagens handbollsmatch mellan Sverige och Sydkorea. Ledning efter första med fyra bollar och domarna verkar ju vara sådär lagom vilsna.

Ännu en hyllning till prinsessan

Vet att jag tjatar, men här kommer ett litet klipp på min (och många andras) hjältinna som är värd att hyllas om och om igen. Annie Seel har också, förutom sina Dakarrallyn och mycket annat, tagit sig upp på 5305 meters höjd på Mount Everest, som första kvinna i världen. Lyfter på hatten än en gång, Annie!

Heja Sverige...

Men hur är det möjligt att den där schlagertönten kan vara kvar och Team Wells åker ur? Sämsta jag sett på mycket, mycket länge! Bläh! Isch, nu blev han nästan lite bitter här bakom tangentbordet.

Snacka om godis!

Körslaget is the shit, jo jajjemensan! Massor av sköna framträdanden idag, men allt annat bleknade ju liksom lite bort i jämförelse med Team Wells och deras tolkning av (Christina Agiuleras) Candyman. En låt som jag redan innan varit helt såld på (gillar den ju knappast mindre nu). Kom igen Robban!

Bragdguldet till Annie Seel, tack!

Lite lamt att Sverige vann med 41-14 över Cuba i VM-premiären i handboll, hade ju inte gjort något om det varit lite jämnare. Gött med seger iallafall, det är aldrig fel!

I eftermiddags var det badminton som gällde, ett skönt pass med en hel del skratt.

Grattis Annie, helt underbart att du klarat av årets Dakarrally, som varit med en överlevnad än en tävling! Du är värd bragdguldet! Har vart spännande (och rätt psykiskt jobbigt) att följa resan, vad ska man göra sena kvällarna nu istället?

Sov du lilla videung

Det är lite dumt att jag har skjutit på mina sovtimmar in på natten, eftersom det är fullständigt omöjligt att bli trött nu när jag äntligen fått vett nog att vilja lägga mig i tid. Ska läsa lite bok innan jag slocknar nu istället, håller en tumme att det är ett vinnande recept.

Annie kom imål till slut igår (eller ja, under natten), på sistaplats bland hojarna på etappen. Orsaken stavas soppatorsk, otaliga omkullkörningar skadad axel och skadade ledband. Snacka om superwoman. Och idag körde hon på som om hon var hel och frisk som en nötkärna. Superwoman.

Hejja Annie

Isch, vilken nervös ångest jag har just nu. Väntar på att Annie Seel ska dyka upp efter dagens etapp i dakarrallyt. Hon (och några andra) virrar fortfarande omkring ute i öknen, timmar efter att många andra gått i mål. Fruktansvärda förhållanden där ute idag, så de är nog skapligt trötta nu. Jobbigt!

Tackochlov för brittisk humor i form av Coupling på tevefyraplus som håller humöret uppe.

Om att vara skillnaden

Det var precis två år sedan, tidigt på morgonen den fjortonde januari. Klockan var runt sextiden på morgonen och jag satt i bilen påväg hem från Avesta (där jag umgåtts med vänner inpå sena natten). Snön vräkte ner, kylan var bitande. Hela vägen satt jag och tänkte på trafikolyckor och hur jag skulle reagera om jag kom fram till en.

Några kilometer innan avfarten till Gustafs skymtade jag ett par varningsblinkers långt borta och när jag kom närmare såg jag att det stod en ganska ny Saab vid sidan av vägen (sålångt ut man nu kunde komma på grund av all snö vill säga). Det var ju inte direkt det optimala att parkera en bil på riksvägen, så jag funderade inte många sekunder innan jag bestämde mig för att stanna och kolla om det fanns någon som behövde hjälp. Och eftersom jag suttit och hetsat mig själv med alla trafikolycketankar var det ett ännu enklare beslut.

Svängde undan från vägen så gott jag kunde (enfilig vajerräckesväg, så det vore dumt att stå alldeles hursomhelst) och pulsade över till Saaben, fullständigt övertygad om att bilen skulle vara tom och låst. Kände på handtaget för säkerhets skull och till min förvåning var den visst upplåst. Där inne över ratten satt en kille framåtlutad, helt livlös. Skakade försiktigt (trodde killen var död, så det var lite småläskigt) på honom i några minuter innan jag fick något livstecken till svar och efter fem minuter (och ett rätt viktigt samtal till larmcentralen) började det så smått komma vissa tecken på liv från honom. Var fortfarande skapligt skraj (visste ju inte om han var drogpåverkad, det kändes så), så jag hade ena handen beredd att smälla igen dörren medans jag skakade liv i honom med den andra.

Efter ett litet tag kom ambulanssjukvårdare och hjälpte honom in i värmen i deras ambulans, tog mitt mobilnummer och tackade för att jag ringde dem. Jag åkte hemåt för att fira lillebror och funderade inte så jättemycket mer över vad det var för fel på honom.

Ett bra tag senare fick jag höra av en vän (som känner den här Saab-killens pappa) att Saab-killen hade fått soppatorsk där under natten och skulle få hjälp av någon kompis som aldrig dök upp. Han hade varit kraftigt nerkyld och hade med all sannolikhet in överlevt om inte jag (eller någon annan efter mig) hade stannat och sett till att han fick hjälp.

Den här händelsen har haft en otrolig inverkan på mig. Jag vet att många bara skulle kört förbi utan att fundera på det, inte alls säkert att jag skulle stannat om det varit andra omständigheter heller. Jag har funderat på hur jag skulle reagera om jag struntat i att stanna och läst i tidningen någon dag senare att någon frusit ihjäl på grund av att jag inte orkade bry mig. Läskigt.

Tanken jag vill förmedla är att våra handlingar spelar roll, något som kan verka oviktigt kan ha en enorm betydelse för någon. Jag är otroligt tacksam för att jag stannade där den där söndagsmorgonen. Att jag brydde mig. Att jag fick vara skillnaden mellan liv och död.

En riktig hejare på matlagning

Javisst, det är jag det. Slängde ihop sjukligt goda pannkakor idag. Och ikväll blir det nog ännu godare, ska nämligen till Skräddarbacken för att fira lilla lillebror Jonas som fyller arton idag (helt helt galet, han borde ju vara en sisådär fjorton år eller så, vart tar tiden vägen?)! Grattis little brother!

Dagens roligaste

Bland de roligaste teveprogrammen jag känner till är Top Gear. I kvällens sjuka avsnitt byggde de tre lika galna programledarna var sin limousin. Dessa hemmabyggen testades sedan på lagomt skruvade (såklart) sätt. Till sist (av någon anledning) körde varje limo en (stackars) kändis till någon stor gala i London. Känns nästan lite överflödigt att påpeka att allt självklart gick fullständigt åt skogen. Kan lova att jag låg dubbelvikt i det ena skrattanfallet efter det andra. Hysteriskt roligt.

All inclusive..?

Idag har jag krånglat och strulat, pustat och frustat, fixat och trix... Eller nja, så svårt var det inte. Men anywho, har installerat Xp på lilleputtdatorn idag och jag märker redan hur mycket mer nytta jag kommer ha av den. Det är najs!

Femman visade ännu en dokumentär om sexturismen nu på kvällen, den här gången från en resort i Venezuela, där det ingår mer än frukost när man bokar en vecka på ett hotell, en "flickvän" ingår nämligen också i hotellavgiften. Dit åker gamla, ofta överviktiga och ohygieniska män för att bli uppassade av unga kvinnor. Kvinnor som inte har mycket att säga till om, som tvingas ställa upp på hemska sexförslag och som får sparken om de klagar. Än en gång ett skrämmande program om en skrämmande verklighet.

I väntans tider

Drog (lite spontant) iväg till Avesta igår kväll och kikade på elitseriehandboll, Avesta/Brovallen mot Sävehof (med landslagsspelarna Johanna Ahlm och Isabelle Gulldén). Skoj att spana in landslagsstjärnor krossa Avesta. 15-41 slutade matchen, så det är ju ingen större överdrift att kalla det klasskillnad.

Efter den nagelbitaren åkte jag och blå faran vidare till Helena, där det pratades, kollades på Körslaget och spöade Avestaborna i kortspel (Helena, vad hette det där spelet?).

Idag har jag börjat pilla lite på minidatorn, har kommit fram till att jag aldrig kommer lära mig Linux så jag ska installera xp på den för att kunna utnyttja den ordentligt. Det är ett litet projekt, men eftersom jag ändå inte gör så mycket vettigt på dagarna (väntar fortfarande på Sälen-besked, det blev fördröjt någon vecka till) så är det bara trevligt att ha någon att sysselsätta mig med.

Kan ju också passa på att önska ett stort lycka till till Johan som precis just nu är påväg till Malaysia för att pilota i ett år. Det är respect.

Tänk om varje dag började såhär

Vilken lycka att kolla tevetidningen (eller ja, tv.nu) och upptäcka att det fyra minuter senare visas en Harlem Globetrotters-match på TV4 Sport. Var det roligaste jag sett på länge. Snacka om underhållning!

Mario Kart is the shit

Skön dag idag. Uppe i hyfsad tid för en gångs skull (har blivit pinsamt dålig på att ta mig upp på dagarna). Diskat massor av disk (duktig på att samla på mig, jag vet mamma, borde skaffa en sån där spray så går det lättare!). Storstädat hela, stora lägenheten.

Senare kom Carro och Fredrik över på en trevlig pizza- och wiikväll. Let's do it snart igen!

Är du hojintresserad tycker jag du ska följa Annie Seels Dakarrally på Swedenchallenge.com. En riktigt trevlig tjej, med en otrolig kämpaglöd!

En dröm kan förändra världen

Tv4 Sport (vet, tittar skapligt mycket på teve) visade en riktigt bra dokumentär, nu på kvällen, om Harlem Globetrotters. Ett amerikanskt basketlag som blivit världskända för sitt showande. När jag var liten, long long time ago, åkte jag och pappa till Globen och såg dem. Minns inte speciellt mycket av det, men jag kommer ihåg att det var otroligt roligt.

Dokumentären berättade om vilken otrolig inverkan en liten grupp människor kan ha på världen. Hur de verkade för minskad segregation i Amerika, bidrog till vapenvila, spred glädje i ett sönderbombat Berlin (bara några år efter andra världskriget) och hjälpte till så att alla människor, oavsett hudfärg, fick spela i Amerikanska basketligan NBA.

Ett otroligt bevis på att det går att förändra världen, bara man vågar.

Letade på några highlights från dem åt dig, finns många fler på Youtube.

Om att varje individ borde vara ovärderlig

Du har lite tid över på kvällen och känner för en mysig promenad genom stan innan det är dags att äta kvällsmat och sova. Du går förbi ett litet gatukök, tar dig över gatan där många bilar och mopeder skrämmer bort tystnaden. På en uteservering sitter några turister och skrattar högt åt något riktigt roligt. Du möter en kille som gömmer sig från det småduggande kvällsregnet under ett paraply och rätt som det är kommer en medelålders kvinna fram till dig och håller upp ett inplastat a4-papper fullt med kanske trettio små ansiktsbilder på tjejer. Hon tjatar på dig. Pick one, pick one! Du skakar på huvudet och försöker få henne att förstå att du inte vill. Pick one! You don't like girls? Hon ger sig inte. Oh, okay, only watch! Tydligen gällde inte "se men inte röra" från början. Du skakar på huvudet och går därifrån.

Precis detta hände mig i Bangkok en kväll på min spontana Thailandresa i våras. Men det är ju Thailand, vad förväntar du dig? Ja, hade det vart i Borlänge centrum hade det kanske varit lite mer oväntat. Men det är lite av min poäng. Hur kan människohandel vara så pass accepterat att den här kvinnan, helt öppet, kan komma fram till mig och skylta med vad hon sysslar med? Några minuter senare gick jag förbi en bar där lättklädda kvinnor (förlåt mig, tjejer ska det vara) dansade allt annat än rumsrent, troligen med förhoppningen att hitta någon rik västerlänning som vill ta dem därifrån. Återigen, helt öppet. Helt accepterat.

Dokumentären om Sexturister i Thailand som gick på femman för några kvällar sedan visade hur verkligheten ser ut för många, många unga kvinnor i Thailand. Vi fick se hur livet är för barflickorna vars uppgift i stort sett är att göra det trivsamt för de män som kommer till baren. För att få lön är dessa tjejer tvungna att bli bjuden på ett visst antal drinkar och följa med kunder från baren ett visst antal gånger varje månad.

En av alla aspekter som skrämmer skiten ur mig är hur många där borta accepterar vad som sker. En kvinna i dokumentären, som hjälpte till med att para ihop thailändskor med västerlänningar sa att

"kvinnor ger män glädje och män ger kvinnor pengar, det är rättvist"

För thailändare är det status att vara gift med en västerlänning. Det är antagligen ett av skälen (såklart tillsammans med pengabrist och många andra skäl) till att sexhandeln är såpass utbredd där. De hoppas innerligt på att någon av de män som köper deras kroppar vill ta med dem tillbaka till England, Holland eller Sverige.

Det är lätt att tänka att sexhandeln (ofta med minderåriga inblandade) är ett problem som inte finns i närheten av oss. Att det sker på andra kontinenter är kanske inget som vi har med att göra. Men en undersökning som Ecpat lät göra 2007 berättar att svenskar kan stå för så många som 4000-5000 sexköp utomlands varje år av barn under 18 år (källa). Fyra till fem tusen sexköp av svenskar. Kanske någon jag eller du känner. Problemet ligger inte långt borta, det ligger nära oss alla. Något måste göras.

Har fastnat för det här ämnet och kommer antagligen komma tillbaka till det snart igen. På Ecpat.se finns mycket bra (och skrämmande) information om barnsexhandel. Ulrika har skrivit en läsvärd artikel om sexhandel här (läs även kommentarerna, finns t.o.m folk som försvarar det, skrämmande). Har du koll på mer info eller fler länkar, dela gärna med dig.

Allå allå!

Lycka är när tv4 sänder dubbelavsnitt av 'Allå, 'allå, 'emliga armén. Är en glad Björn som sitter bänkad framför teven.

Vad är det som går och går..?

Jisses, idag blev det sovmorgon vågar jag lova. När jag väl lyckats ta mig upp ur sängen var klockan ungefär halv två. Slängde i mig lite föda och körde sedan Blå faran till Falun där jag traskade ett varv runt Tisken med Carro (som behövde komma ifrån plugghysterin en liten stund).

Eftersom jag gjorde av med lite kalorier på promenaden kändes det som en bra idé att äta en pizza nu på kvällen för att kompensera lite (nej, så var det ju inte riktigt, men pizzan var sjukt god).

Nu är det Drömkåken som gäller. Snacka om skön film! Blogginlägget om sexhandeln får vänta en dag till.

Spana in (eller ja, lyssna på) den här låten, Kent - På drift?. Kent som har gjort musiken till Friends reklam som går på tv just nu, en riktigt bra reklam som jag fastnat för på något sätt. Reklammusiken är en specialversion av På drift?.

Om att vara förbannad.

Ja, vad ska man säga. Hur det är möjligt att ha domare som låter kanadensare leka runt på planen som om det aldrig funnits några regler. I vilken torvmosse har de grävt upp de domarna? Är riktigt förbannad just nu. Sport ska spelas på lika villkor, det var det inte ikväll.

Sen ska det nämnas att Kanada gjorde en bra match. Men att det var en rättvis seger kan jag inte säga. Gonatt.

Det råkade bli en uppesittarkväll

Såg dokumentären om sexturismen i Thailand på femman nu ikväll och verkligheten vi lever i skrämmer verkligen skiten ur mig ibland. Började skriva på ett blogginlägg om sexhandeln, men ämnet slet tag i mig så pass att jag låter ämnet ligga tills imorgon, när hjärncellerna är lite mer på g.

Nu laddar jag istället för JVM-finalen i hockey mellan Sverige och Kanada. Lite smått elakt att lägga den matchen halv två på natten, men det är inget jag viker ner mig för. Dags att vässa hejarramsorna (som jag självklart skriker väldigt tyst, så jag inte väcker grannarna), för snart börjar det!

Om att frysa om tårna

Är alldeles för seg för att skriva något långdraget ikväll, men jag måste bara berätta om dagens lilla äventyr. Påväg hem från helgens läger märkte vi att det var slut på glykol i kylaren, så motorn blev alldeles för varm (trots arton rätt ilskna minusgrader utomhus). Efter en stunds väntan (minuterna blev ganskaså långa tack vare de ilskna minusgraderna) kom andra halvan av lägergänget med glykolassistans.

Påfyllt och klart åkte vi vidare, nöjda och glada. Tyvärr var vi lite för optimistiska och givetvis (alla känner väl till regeln om att ett problem sällan kommer ensamt) började motorn koka igen, eftersom den inte hade hunnit kyla ner sig tillräckligt (dåligt jobbat av ilskna minusgraderna). Stannade och hejade på busshållplats nummer två, där vi ringde min snälla mor.

Det samtalet lät nog i korta drag ungefär
"Hej. Hemma? Släng dig i bilen, skynda dig hit. Jag vill inte dö såhär. Har du åkt än?"

Vi hade iallafall bestämt oss för att inte låta minusgraderna festa loss på oss, så vi kilade över till närmsta kåk där snälla vardagshjältar lät oss tina upp framför deras öppna spis medans vi väntade på att vår hjälp skulle komma.

Om att vara slö

Fantastiskt hur lätt det är att slöa till med vissa saker tycker jag... Som det här med bloggen till exempel. Är i Sälen några dagar utan internet och vips är det kört. Nu har jag visserligen hållt mig rättså sysselsatt med allt möjligt, så jag har bara lite dåligt samvete.

Efter lite hjälp av en vänlig främling med startkablar kom jag hem till Borlänge i tisdags kväll (jag vet, pinsamt att jag inte skrivit något sedan jag kommit hem). På nyårsaftonen blev det finlunch med familj och några vänner (hur trevligt som helst) på dan och senare på kvällen var det tacos, charader och twister (jepp, jag vann varenda gång då med!) med ett gång härliga kompisar. En kväll som sent kommer glömmas!

Nu i helgen är jag faktiskt i metropolen Ulfshyttan på ett litet cuf-läger. Här har det tränats lite retorik, badats lite badtunna och gjorts en hel del annat skoj också.

Kom på att jag har internet i mobilen så jag kände plötsligt att det var dags för ett nytt inlägg här. Men nu ska rullgardinen dras ner och smstummen ska få välförtjänt vila.

Och justja, gott nytt 2009!