Efterlängtad vila

Det var ett tag sen en helg varit så uppskattad som denna, efter en slitande arbetsvecka med färre höjdpunter än vanligt. Efter att ha bränt sista krafterna på ännu en inte alltför sympatisk kund (vi har väldigt många trevliga kunder också, men just den här veckan har några mindre glada tomtar tittat fram) var det extra välkommet med lite vila. La på ett ordentligt kol och hann alldeles lagom till BioPalatset för att se Into the Wild med Stina. Och vilken tur att vi kom i tid, för uppslutningen var enorm. Med mig och Stina inräknat var vi faktiskt hela två personer som såg filmen!

Att bestämma var jag tycker om Into the Wild är inte det enklaste. Det var inte någon klassisk Hollywoodfilm med klassiska klyschor och ett överdrivet lyckligt slut. Istället skildrade den en amerikansk ung mans relativt ovanliga liv på ett sätt som inte lämnade alla luckor ifyllda, som istället växte för mig, även efter att eftertexterna sedan länge rullat färdigt. Inte sortens film jag känner nåt sug efter att se mer än en gång, men definitivt en sevärd rulle. Avslutade sedan kvällen med kvällsmacka och te här hemma.

Den här dagen har varit riktigt skön. Gjort väldigt lite, men ändå tillräckligt för att vara nöjd. Satt ute i den stekande solen och läste lite i boken Standoff, som jag shoppade på Istanbuls härliga flygplats förra veckan. Än så länge (efter 18 sidor) verkar den riktigt spännande, påminn mig så utvärderar jag den när jag läst klart.

Åkte sedan och lånade en schysst keyboard (tack Nils!) och har spenderat kvällen med att spela en hel del på den. Var till och med modig (dum?) nog att spela in ett litet klipp när jag spelar till Jason Mraz's låt I'm yours. Efter Anonyms kommentar till mitt tidigare inlägg om att vara bra tänkte jag att jag var tvungen att bevisa det. Nejdå, har en bit kvar innan jag kan jämföra mig Robert Wells, men jag älskar att spela, så det spelar ingen roll om jag missar nån tangent då och då. Varken bild eller ljud är på topp, men det får väl duga ändå tycker jag.

Att ilskna till

Har du tänkt på vilket udda beteende vi kan få ibland när saker och ting av någon anledning inte går vår väg, en anledning som allt som oftast ingen av oss egentligen kan rå över. Hur vi kan flippa från rätt lugna civiliserade människor till en neandertalare med blodsockerfall, bara på grund av ett par ord någon säger till oss. Några ord som vi inte är beredda på, några ord som inte är så bekväma att höra.

Om dessa ord är starkt kränkande, förnedrande, ordentligt manipulerande är det inte konstigt att vi flippar, det är mer en naturlig instinkt. Om vi blir hotade ska vi självklart få försvara oss. Men nu pratar jag inte om situationer där någon verbalt (eller fysiskt) attackerar oss, situationer där det är nödvändigt att vi själva går till attack. Nu pratar jag om de situationer där ingen egentligen gjort något fel, om situationer som bara inte blev som vi planerat.

Som idag till exempel, när en kund ringde för att fråga hur det gick med hans vindskydd och jag berättade att italienarna tyvärr blivit försenade med leveransen av någon anledning. Tråkigt? Absolut. Lite irriterande för kunden? Fullt förståeligt. Mitt fel? Nej det kan jag inte direkt påstå. Men på något sätt lät det plötsligt som att jag fått honom sparkad från jobbet, att jag stulit hans fru och att jag bränt ner hans hus till grunden. En totalflipp på bråkdelen av en sekund. För att jag sa några få ord, olyckligt nog några ord som inte rimmade väl med hans förväntningar, några små ord som tydligen måste känts som att få ett brännbollsträ rätt i härligheten. Tillbaka fick jag några lätt otrevliga ord. Ett ännu otrevligare tonfall. Pang, så slängdes luren på i örat på mig, sådär strax innan jag hade någon chans att försvara något av det han sagt och så "vann" han. Eller?

Mår man bättre av att avreagera sig på någon som inte är det minsta skyldig till något? Jag tror inte det, men ändå är det så ofta vi gör det. Lite som att skylla på biltillverkaren om vi krockar med en bil, trots att vi pratat i mobiltelefonen samtidigt som vi försökt få ordning på en strulande gps. En kanske lite överdriven jämförelse men samtidigt ser jag många likheter. Vi är bra skickliga på att snabbt välja en syndabock, men när vi senare smält situationen är det inte sällan samvetet träder in och förklarar vilken cykeltur man var ute på (så är det iallafall för mig).

Varför vill vi så gärna ha någon att skylla på? Varifrån kommer ilskan när vi inte får precis som vi vill? Är vi alldeles för bortskämda med att få allt serverat på silverfat?

Inte direkt semester på hemmaplan

Tror du att jag är sådär onödigt pigg nu när jag haft en härlig semester har du inte helt rätt. Kastades direkt in i hetluften på jobbet. Eftersom vi haft nattöppet med en massa ståhej nu i helgen har varit extra körigt efter jag kom hem (därför jag inte hunnit och orkat uppdatera här).

Nattöppet var (som alltid) riktigt skoj och lagom körigt under större delen av dagen. många trevliga kunder, god mat a lá Kuprik, onödigt smarrig 25-årstårta, massor av snygga hojar att dregla över, lite livemusik och melodifestivalen på storbild (vilket fiasko det blivit va?). Sådär framåt halvtvåtiden inatt när jag promenerade hemåt efter att jag lämnat tillbaka ljudanläggning och projektor (tack jocke) kändes det att jag jobbat i ungefär sjutton timmar, men det är lite av charmen med den dagen. Trevligt att träffa S där påväg hem också!

Den här dagen har varit händelserik som få. Gick upp vid 13-tiden, åt tre mackor till frukost, åt lite glass en timme senare, liten grillkväll hos morsan (trevligt värre!) och betalat räkningar. Som avslutning på denna storslagna dag har jag sett Assault on precinct 13, riktigt schysst film tycker jag. Varför är man så otroligt omotiverad till att göra något alls ibland?

Imorrn är det dags för en ny arbetsvecka, får se när jag hinner med att finskriva reseinläggen och slänga upp lite fler bilder.

Resedagbok, Thailand-resa (6) The end

Suvarnabhumi Airport, Bangkok, Thailand

Ja, så går det när man har roligt, fort försvinner tiden iväg. Känns som det var igår jag landade här på flygplatsen, men tydligen är det redan dags att säga hejdå Thailand. Senaste dagarna har (precis som alla andra) varit helt galet bra. Sol, bad, marknader, god mat, härliga människor (känns som jag tjatar om samma sak, men det är för att det är så sant).

Kramade Emma hejdå efter lunch idag, för att sedan åka taxi till flygplatsen. Det var en åktur jag inte kommer minnas med största glädje kan jag lova. Långa bilköer, en (iochforsig snäll) taxichaffis som inte pratade engelska och en hel del toalettbesök. Men jag kom hit till sist iallafall!

Ser fram emot ett dygns flyg- och tågresor nu innan jag är hemma igen. Då kommer nog en lite mer sammanhängande rapport (med prickar över vissa bokstäver!) och självklart en del bilder. Men nu har jag fått nog av det här värdelösa tangentbordet och ska spana in alla butiker här istället! Ajöken!

[Editering i efterhand: Lite svenska bokstäver gör det lite enklare att se vad jag skrivit]

Lokal tid: 21:46

Resedagbok, Thailand-resa (5) åh, härliga land

Golden Westhouse, Cha-Am, Thailand
Ju mer man ser av detta otroliga land och ju mer man träffar dessa fantastiska människor, desto mer förälskad blir jag i Thailand. Lite skitigt på en del ställen, lite hetsigt här och där, skabbiga hundar som traskar lite som de vill över gatorna och stackars barn som med böjda huvuden tigger ihop några bath till mat för dagen, men det går ändå inte att låta bli att älska landet, det finns så mycket värme här (inte bara i luften). Känns konstigt att jag åker hem om bara några dagar, känns som jag kom hit igår och det känns som att jag varit här i en evighet. Jag blir inte klok på det, men jag tycker om det.

I förrgår kväll kände vi oss lite halvsega och bestämde oss för att gå på bio. First Class bio. För 140 kronor fick vi (läs och bli avis) välkomstdrink, te, läsk, lite buffémat och popcorn. Allt gratis såklart. Och under filmen satt vi i stoora, sköna Elstyrda stolar! Bio i Sverige kommer aldrig kännas bra igen.

Igår var vi och spanade in Grand Palace och Wat Pho och det är helt ofattbart vilket handarbete som är nerlagt, vilka detaljer som finns! Och så mycket att se och uppleva här. Underbart.

Imorse åkte vi taxi till Cha-Am, en liten stad med trevliga strander, där jag kommer spendera sista dagarna innan det blir tillbakaresa till flygplatsen på måndag eftermiddag. Här hittade vi ett trevligt hotell med en rätt rolig fransman som ägare. Och som vanligt kostar det inget alls nästan. Nu ikväll åkte vi buss till Hua-Hin (som ligger ett par mil söderut härifrån) där vi åt riktigt gott och lyxigt, för att sedan promenera runt på en mysig night market. Shoppade även loss på några fina t-shirts för ungefär trettio kronor styck. Sa jag att det är billigt här?

28,8 grader stod det på termometern vid 18-tiden här, förresten. Dags att kila vidare igen, ses snart i snöiga Sverige, om jag inte "missar" planet.

[Editering i efterhand: Lagt till några prickar och ringar över vissa bokstäver]

Resedagbok, Bangkok-resa (4) Lyx är najs!

P.J Watergate, Bangkok, ThailandFörresten, missa inte bilderna längst ner! (bilden ovan är tagen vid vandrarhemmet jag bodde första nätterna)

Om det lät som att jag hade det najs här i Bangkok första dagarna kan jag skvallra om att senaste dagarna varit ännu några klasser bättre! Mötte Emma på flygplatsen där vi stod och gojade ett bra tag. Jag var riktigt glad att se henne efter två dagar utan någon att riktigt lita på i denna enorma stad. Och hon såg ut att vara lika glad som jag var att jag var där också för den delen.

Efter säkert en halv minuts funderande kom vi fram till att lyxhotell kändes rätt trevligt, även om hostels har sin lilla charm. Och eftersom allt är så nära gratis man kan komma här borta så spelar det ingen roll för ekonomin heller! Vi hittade ett riktigt schysst hotell där kvaliteten kan sammanfattas med ett ord; Välkomstdrink. Världens lyxfrukost (bland annat kall mjölk, flingor och pannkakor) och ständigt uppassande personal är också det ett litet plus!

Igår hade vi en skönt slapp dag där vi mest spanade in några av de enorma malls som finns här, mest tid spenderade vi på MBK där jag bland annat köpte två par jeans (som jag till och med fick uppsydda) för sammanlagt hutlösa 280 kronor. Allt är så billigt här! Under eftermiddagen klippte vi oss på en fin frisörsalong och det går inte att jämföra med Sverige! Hårtvätten innan var mer en underbar massage än shamponering kan jag lova, man mår så bra hela tiden här!

Idag hastade vi iväg på en halvdagstur som började med att vi blev upphämtade av en guide och en privatchaufför. Vi kastades ut i den minst sagt spännande Bangkok-trafiken och åkte sedan ut på floden för en guidad tur genom bostadsområden, förbi fabriker, förbi små butiker och förbi munk-kloster. Förbi dyra, fina hus och förbi ruckel som man undrar hur de ens lyckas hålla över vattnet.

Vi stannade på en liten orm-farm för att se en spännande show med rätt dödliga ormar. Slutade med att jag fick en stor boaorm hängd runt halsen, ganska coolt tycker jag!

For sedan tillbaka till privatchaffisen och åkte vidare till en kostymbutik där de just nu syr upp två skjortor åt mig nästan gratis (320 kronor) och sedan levererar de till hotellet gratis saklart! Så snart kan jag skryta med att jag har uppsydda skjortor från samma ställe som Thailandska kungen och många andra framstående thailändare! Ja, justja, hela den här halvdagsturen ingick gratis i hotellkostnaden.

Vi har det så otroligt bra här och ännu bättre ska det bli! Återkommer med ännu mer att bli avis på!

1a bilden: En jättebudda, ca 10-15 m hög nånting, häftig!
2a bilden: Två nyklippta läckerbitar
3e bilden: Äter bläckfisk på MBK, slämmigt men mättande
4e bilden: Bangkok by night
5e bilden: Såhär bor de längs the river
6e bilden: Ingen vits att försöka slingra sig (hahaha...)

(Lokal tid ar 16.00)

[Editering i efterhand: Å, ä, ö fixat, några stavfel fixade, storlek på bilderna fixat]

Resedagbok, Bangkok-resa (3)

Här lovar jag att lägga upp bilder och så struntar jag helt i det ändå, vilken lurifax jag är!

Hade en riktigt riktigt bra dag igår, med min nya tyska kompis. Vi började dagen med att åka till central pier via sky train och därifrån ta express boat en bit norrut (i know, du har säkert ingen koll på hur kartan ser ut här, men ändå!) till några otroligt vackra palats (men inte Grand Palace, det får vänta till en annan dag). Jag blev helt paff av att se vilket fantastiskt detaljerat arbete det lagts ner på dessa palats, helt otroligt! Bilder får tyvärr vänta till en annan dag... Efter den upplevelsen köpte vi phat-thai (tror jag det hette) i ett litet stand på gatan, jättegott!

Sen tänkte vi ta båten tillbaka till central pier, men precis innan kom ett par engelsmän och frågade om vi ville dela kostnaden på en longboat-sightseeing och självklart gjorde vi det! Jättehäftigt att åka runt i en liten båt och se hur människor lever alldeles vid vattnet. Vi såg barn som badade i det riktigt äckliga vattnet, en krokodil simmade fram till vår båt och en söt liten tant kom åkandes i en liten kanotliknande båt fram till oss för att sälja lite saker. Jättemysigt!

På kvällen åt vi på en jättehärlig restaurant och gick sedan på en nattmarknad.

Nu ska vi vidare och shoppa innan det är dags att möta Emma på flygplatsen!!

[Editering i efterhand: Å, ä, ö gör det enklare, även trollat bort ett par pinsamma stavfel]

Resedagbok, Bangkok-resa (2)

Take-a-Nap Hostel, Bangkok, Thailand
Forst av allt, forlat for avsaknaden av prickar, jag kanner inte for att html-krangla en massa nar du anda forstar det mesta jag skriver.

Jagade febrilt runt på flygplatsen i Istanbul efter någon form av internetcafé för att försöka döda de fem timmar jag var fast där. Istället blev det klassikern att halvligga på några relativt obekväma flygplatsstolar med en liten ryggsäck (som jag självklart bara hade hårda saker i) som kudde. Flyget från Istanbul till Bangkok gick toppen, såg ett One Tree Hill-avsnitt och sov sedan sött i säkert fem timmar!

När jag skulle in till stan här gav jag mig på att ta bussen (istället för en av alla tusen taxis som vinkade på mig konstant) och försoka träffa rätt ställe. Det spännande i det hela var att chaffisen inte kunde en gnutta engelska, samtidigt som det var oerhört dåligt skyltat. På något sätt hamnade jag nästan rätt och efter att ha frågat en 25-30 trevliga thailändare guidade en jättesnäll gubbe mig till slut rätt. Bor även en snäll tyska på samma rum som jag hamnade i här, så helt ensam och övergiven är jag inte. Vi ska ivag till något backpacker-passande marknadsområde imorgon, det blir nog trevligt!

Gratis internet på vandrarhemmet, det uppskattas! Och jag ska försöka få upp några bilder imorgon!

Och just det, 35 plusgrader gottar jag mig i här borta, och ett riktigt mysigt kvällsregn gör det hela ännu härligare! Nu ska jag ut och leta på någon smarrig kvällsmat, tjoflöjt!

(ps. lokal tid har är 18:45)

[Editering i efterhand: Å, ä, ö gör texten en gnutta mer lättläst]

Resedagbok, Bangkok-resa (1)

Arlanda Airport, Stockholm, Sweden
Jag har en ibland lite olycklig förmåga att skjuta upp saker till sista sekunden, den här gången gäller det packningen. Av någon lustig anledning började jag med den seriösa packningen först vid nio-tiden igår kväll. Det gick faktiskt väldigt bra och jag fick mer plats över än jag vågade tro ens i mina vildaste fantasier. Vid halv-två-snåret inatt drog jag igen dragkedjan och bestämde mig för att nu blir det inte så mycket bättre. Men halv två var väl inte så farligt, tänker du säkert. Och nej, det var inte så farligt, om det nu inte varit för att jag hade samlat ihop en stor hög disk (ja, jag vet, jag borde ha lärt mig vid det här laget) som jag inte hade nån större lust att lukta på om tio dagar, så det var bara att hugga in.

Strax efter tre drog jag täcket över huvudet och tog mig två och en halv timmes välförtjänt(?) sömn innan det var dags att släpa sig upp från sängen för att hinna till tåget. Riktigt skön tågresa där jag hade turen att hamna bredvid trevliga Inga-Marie. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, om min resa, om hennes barn, om konst, drömmar och erfarenheter. Om hur mycket man får ut av alla de häpnadsväckande berättelser som finns runt omkring oss. Vi hann prata om väldigt mycket innan det var dags att slänga på ryggsäcken och kila uppför alla rulltrappor här på Arlanda. Kolla förresten in Inga-Maries konst här!

Här på Arlanda har jag hunnit med att äta en rätt dyr, men lite smarrig baguette med skagenröra på (den du, morsan! Trodde du inte för några år sen om mig va?), skrattat lite åt ännu dyrare hamburgare (119kr, vart sitter den dolda kameran?) och köpt ett litet kombinationslås till lilla ryggsäcken.

Har också räknat ut att jag troligen kommer få en rätt saftig träningsvärk av 12-13 kg ryggsäck ganska konstant hängandes på mig. Härligt!

Fler rapporter kommer så fort jag får tag i en dator igen, nu ska jag se till att hinna till gaten innan det är för sent! På återhörande

Fått resefebern

En liten snabbrapport såhär framåt kvällskvisten. En viss reshysteri har infunnit sig och jag har insett att det är lite smått stressigt om jag ska hinna både packa och fixa iordning allt och samtidigt hinna få det fint och rent här hemma till på lördag (vill ju ha det fint när jag kommer hem). Kanske vara uppe hela fredagsnatten och röja, så jag vet att jag kan sova på planet sen?

Passade på att skaffa några spännband, en funktionshandduk och en vattentät packsäck (man vet aldrig när himlen öppnar sig) från Touring. Lång arbetsdag idag, kom iväg först vid 19 därifrån för att sedan ta en tur genom kupolen där jag inhandlade ett par små hänglås till ryggsäcken (så inte nån liten lurifax norpar ett par kalsonger eller nåt annat viktigt ur packningen) och några praktiska hygienpryttlar från apoteket. Träffade på Jennie där, jätteroligt att se dig igen (skriver jag inte bara för att du säkert läser det här, jag menar det också!)!

Vidare hemåt för att planera lite mer (inte speciellt mycket) och senare laga till en massa portioner pasta och arrabiatasås med bacon i (bacon tar skitlång tid att steka om man ska ha en hel del och bara har en halvstor stekpanna). Tvingades bryta mitt i för att öppna ett fönster och vädra ut den dimman som plötsligt la sig i hela rummet. Var rätt orolig att brandlarmet skulle börja sjunga.

Just nu är det 5an och Pablo Francisco (sjukt rolig kille) som gäller, snart blir det sova. Har du nåt tips eller kommentar inför resan, få höra!

En av alla höjdare av Pablo Francisco:

Spontansemester på gång

Så där kan det se ut när man har hittat ett bra ändamål för sin nyinköpta backpackerryggsäck, som idag när jag köpt ett par rätt spontana flygbiljetter till och från Bangkok (Thailand) om en vecka. Rätt najs. Tack Victor (glömmer alltid om det är med c eller k du stavar) för att jag fick byta bort lördagen!

Flyger alltså på lördag (den 10:e) och är borta till tisdagen (20:e). Med andra ord slipper du läsa nytt pladder varje dag under den tiden. Phu, tänker du, men sitt inte alltför säkert, jag ska försöka rapportera lite och lägga upp några bilder under resans gång.

Har redan skrivit en hyfsad packlista (tror jag), ska bara se till att få plats med allt i ryggsäcken. Första två dygnen kommer jag vara själv (ja, alltså det finns ju fler människor där men du fattar tanken) och den 13e kommer Emma, en kompis som backpackat lite här och där sen december, till Bangkok. Funderar på att boka boende för första natten i alla fall, i övrigt tänker jag ta dagarna lite som de kommer, lite mer spännande på det viset. Berättar mer när jag vet mer.

Äntligen en skogsmulle igen

Efter en trevlig arbetsdag igår liftade jag med Ullis till kupolen för att flanera lite genom alla trevliga butiker sådär på fredagskvällen. Fastnade på Stadium där jag fick riktigt bra hjälp Per, ryggsäcksspecialisten, med att välja ut en ordentlig backpackerryggsäck. Bra att ha, tycker jag. När jag sedan betalat för den och är på väg ut därifrån ljuder den där härliga rösten som säger att "nu stänger vi vårt köpcentrum" tänkte jag att det där var ju bra tajming. Om det inte varit för att jag skulle förbi apoteket och handla ögondroppar för allt nedrans pollen som flyger omkring i luften nu. Ajdå.

Med min vanliga ryggsäck på ryggen, backpackerryggsäcken i ena handen och alla möjliga kvitton (skaffade stadiumcard, då blev det några stycken) i andra handen var det bara att dra till med några ordentliga löpsteg à la Björn Granholm från högst upp på kupolen hela vägen längst ner. Viga steg under det halvt nersänkta gallret för att sedan snabbt och utdraget be om ursäkt för mitt oförskämda beteende (eftersom jag jobbar i butik vet jag hur oerhört kul det är när någon kommer in efter stängningsdags).

Imorse styrde jag och Elin kosan mot Horndal (nånstans mellan Hedemora och Avesta) för att känna lite på stigar och myrmark i årets första orienteringstävling för vår del. Som det nöt jag kan vara ibland glömde jag självklart kameran hemma. Doh, som Homer skulle sagt. Det var i alla fall otroligt kul och gick riktigt bra också för den delen. Kom elva bland trettiosex startande i min klass. Kul! Sen är det ju en liten upplevelse i sig att duscha utomhus i ganska kallt vatten, men det är på något sätt en del av charmen med sporten.

Jag får helt enkelt se till att orientera fler gånger i år och ta med kameran så jag kan lägga upp någon vacker bild från det. (Dock inte på dusch-spektaklet efteråt, det ska jag skona dig från. Jag lovar.)

Gör inget, eller gör något.

Humorgalan på 4an ikväll. En hel del skratt, men bra många fler tankar och känslor. Det är ganska svårt att i ord förklara vad jag känner när de visar klipp på små barn, barn som inte ens fyllt nio år, som i flera år tvingats bo och arbeta under inhumana förhållanden, som vid fem års ålder gett sig ut på gatan eftersom deras föräldrar inte längre klarar av att ge dem mat för dagen. Tjejer som kommit in till överfulla små sjukhus med sönderskurna underliv och trasiga själar.

När Mikael Persbrandt i en skolklass ber de barn som känner någon som dött i aids ställa sig upp, reser sig varje barn. Varenda unge. Då berör det mig. Ordentligt.

När vi får se klipp från städer där tio personer mördas varje dag. Där tjejer i tonåren, i större utsträckning än någon annanstans i världen, försvinner, för att aldrig komma tillbaka. Där deras kroppar, om de faktiskt hittas, visar spår på kraftigt våld, behandlade värre än skadedjur. Där bara två procent, bara ynka två av hundra av dessa ofattbara brott leder till att någon döms. Då griper det tag i mig.

Den här videon om trafficing med Robbie Williams som berättare, visar på ett otroligt starkt sätt hur tuff verkligheten faktiskt är för miljoner barn varje år, varje dag, varje minut.

Det är sällan vi reflekterar över hur oerhört bra vi har det, hur lyckligt lottade vi är. Bar en sådan sak som att kunna dricka rent vatten varje dag, eller att ha en säng att sova i.

Att använda humor för att få människor att engagera sig tycker jag är ett bra sätt. För mig spelar det ingen roll hur kul det egentligen är, kan ett enda barn räddas från trafficing gör det ingenting om det dragits ett kanske inte topp-skämt i direktsänd tv. Hakar man upp sig på det har man missat poängen fatalt.

Läs med på Unicefs hemsida. Och gör något.