Det var ett tag sen en helg varit så uppskattad som denna, efter en slitande arbetsvecka med färre höjdpunter än vanligt. Efter att ha bränt sista krafterna på ännu en inte alltför sympatisk kund (vi har väldigt många trevliga kunder också, men just den här veckan har några mindre glada tomtar tittat fram) var det extra välkommet med lite vila. La på ett ordentligt kol och hann alldeles lagom till BioPalatset för att se Into the Wild med Stina. Och vilken tur att vi kom i tid, för uppslutningen var enorm. Med mig och Stina inräknat var vi faktiskt hela två personer som såg filmen!
Att bestämma var jag tycker om Into the Wild är inte det enklaste. Det var inte någon klassisk Hollywoodfilm med klassiska klyschor och ett överdrivet lyckligt slut. Istället skildrade den en amerikansk ung mans relativt ovanliga liv på ett sätt som inte lämnade alla luckor ifyllda, som istället växte för mig, även efter att eftertexterna sedan länge rullat färdigt. Inte sortens film jag känner nåt sug efter att se mer än en gång, men definitivt en sevärd rulle. Avslutade sedan kvällen med kvällsmacka och te här hemma.
Den här dagen har varit riktigt skön. Gjort väldigt lite, men ändå tillräckligt för att vara nöjd. Satt ute i den stekande solen och läste lite i boken Standoff, som jag shoppade på Istanbuls härliga flygplats förra veckan. Än så länge (efter 18 sidor) verkar den riktigt spännande, påminn mig så utvärderar jag den när jag läst klart.
Åkte sedan och lånade en schysst keyboard (tack Nils!) och har spenderat kvällen med att spela en hel del på den. Var till och med modig (dum?) nog att spela in ett litet klipp när jag spelar till Jason Mraz's låt I'm yours. Efter Anonyms kommentar till mitt tidigare inlägg om att vara bra tänkte jag att jag var tvungen att bevisa det. Nejdå, har en bit kvar innan jag kan jämföra mig Robert Wells, men jag älskar att spela, så det spelar ingen roll om jag missar nån tangent då och då. Varken bild eller ljud är på topp, men det får väl duga ändå tycker jag.
Att bestämma var jag tycker om Into the Wild är inte det enklaste. Det var inte någon klassisk Hollywoodfilm med klassiska klyschor och ett överdrivet lyckligt slut. Istället skildrade den en amerikansk ung mans relativt ovanliga liv på ett sätt som inte lämnade alla luckor ifyllda, som istället växte för mig, även efter att eftertexterna sedan länge rullat färdigt. Inte sortens film jag känner nåt sug efter att se mer än en gång, men definitivt en sevärd rulle. Avslutade sedan kvällen med kvällsmacka och te här hemma.
Den här dagen har varit riktigt skön. Gjort väldigt lite, men ändå tillräckligt för att vara nöjd. Satt ute i den stekande solen och läste lite i boken Standoff, som jag shoppade på Istanbuls härliga flygplats förra veckan. Än så länge (efter 18 sidor) verkar den riktigt spännande, påminn mig så utvärderar jag den när jag läst klart.
Åkte sedan och lånade en schysst keyboard (tack Nils!) och har spenderat kvällen med att spela en hel del på den. Var till och med modig (dum?) nog att spela in ett litet klipp när jag spelar till Jason Mraz's låt I'm yours. Efter Anonyms kommentar till mitt tidigare inlägg om att vara bra tänkte jag att jag var tvungen att bevisa det. Nejdå, har en bit kvar innan jag kan jämföra mig Robert Wells, men jag älskar att spela, så det spelar ingen roll om jag missar nån tangent då och då. Varken bild eller ljud är på topp, men det får väl duga ändå tycker jag.
1 kommentar:
åååh vad fint :D
Skicka en kommentar