Idag kom jag plötsligt (inga större smart-poäng till mig änsålänge) på att det är julafton nästa vecka och jag har inte ens börjat fundera över vad jag ska köpa för julklappar. Illa. Har iallafall kommit på hur sista adventspresenten till er ska bli och givetvis har jag fått en rätt utflippad idé som kommer kräva en del (läs sjuukt mycket) tid och tålamod. Men ska det bli bra, så ska det.
Jag har världens soft spot när det gäller romantiska komedier. Visst, att räkna ut vad som kommer hända i de filmerna är ju inte direkt rocket science, men det gör liksom inget. Har kollat på Music and Lyrics nu på kvällen och den slutar ju (precis som alla andra) sådär sockersött med att alla bekymmer är bortblåsta och alla är lyckliga och kära. Men det är nog det som gör det bra tror jag. Man vill på något sätt vara Hugh Grant där när eftertexterna är påväg att börja rulla eftersom han(s filmkaraktär) precis har inlett världens lyckligaste framtid med Sophie Fisher (Drew Barrymore i Music and Lyrics), Anna Scott (Julia Roberts i Notting Hill) eller Natalie (Martine McCutcheon i Love Actually). Och för att han får hångla med en massa snygga kändisar såklart. Nejdå, men visst vore det najs att se tillbaka på livet när man är en sisådär åttionio år och det kan sammanfattas som en romantisk komedi?
Oj, det vart långt och djupt, nu är det nog allt bäst att jag går och sover istället. Gonatti
Jag har världens soft spot när det gäller romantiska komedier. Visst, att räkna ut vad som kommer hända i de filmerna är ju inte direkt rocket science, men det gör liksom inget. Har kollat på Music and Lyrics nu på kvällen och den slutar ju (precis som alla andra) sådär sockersött med att alla bekymmer är bortblåsta och alla är lyckliga och kära. Men det är nog det som gör det bra tror jag. Man vill på något sätt vara Hugh Grant där när eftertexterna är påväg att börja rulla eftersom han(s filmkaraktär) precis har inlett världens lyckligaste framtid med Sophie Fisher (Drew Barrymore i Music and Lyrics), Anna Scott (Julia Roberts i Notting Hill) eller Natalie (Martine McCutcheon i Love Actually). Och för att han får hångla med en massa snygga kändisar såklart. Nejdå, men visst vore det najs att se tillbaka på livet när man är en sisådär åttionio år och det kan sammanfattas som en romantisk komedi?
Oj, det vart långt och djupt, nu är det nog allt bäst att jag går och sover istället. Gonatti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar