Bara kraften som saknas

Ibland är man pigg som en lärka. Ibland är det lite sisådär. Ibland känns det rätt drygt att hålla ögonen öppna och ibland, som just nu till exempel, har jag svårt att förstå hur jag ens kan sitta upprätt. Var visserligen rätt körigt på jobbet idag, men att jag är så här trött beror nog mer på att jag inte hunnit återhämta mig efter min sjukhet tidigare i veckan. Det är iallafall väldigt skönt att vara tillbaka på benen och kunna göra någon nytta igen.

Har busspendlat till jobbet sen början av februari och har faktiskt tyckt det fungerat väldigt bra. Igår ändrade jag mig. Vissa kanske påstår att jag borde klandra mig själv, men som jag sprang för att hinna kan det ju inte varit mitt fel. Och såklart hinner jag komma så nära att jag nästan blev överkörd av busseländet, men inte såg chaffisen mig för det, han var väl upptagen med att titta på vägen och sånt trams. Såna dagar är man extra tacksam för vänner som Monika, som tog en hyfsad omväg för att plocka upp en dum en.

Snubblade ner i sängen i eftermiddags när jag kom hem, för att vila en liten stund innan det var dags för nya stordåd. Tre timmar senare kom jag upp och stordåden får vänta till en annan dag. Jag hoppas på att återkomma med lite mer strukturerade tankar imorgon, ibland flödar inspirationen, idag flödar den inte.