måndag 21 april 2008

En simpel bussresenärs betraktelser

Den buss(kollektivtrafiks-)allergi som följt med mig sen barnsben till trots kan jag, trots ivriga försök, inte förneka att jag tycker det oftast är rätt trevligt (förutom när bussen hinner före mig till hållplatsen jag där jag kliver på såklart) att bara slå mig ner, inte behöva bry mig och kliva av. Jag har alltid en bok med i ryggsäcken som jag brukar sjunka in i och vips var det dags att trycka på stopp-knappen. Men vissa dagar, dagar som denna, med våren i luften och solen som lyser upp allt så vackert har jag svårt att tippa huvudet ner och koppla bort det som finns omkring. Dagar som denna varken kan eller vill jag låta bli att se på allt vackert omkring mig.

Lättsamt försvinner tankarna iväg i alla möjliga, konstiga banor. Vad lyssnar den där killen egentligen på för musik? Eller är det kanske en ljudbok inläst av Astrid Lindgren? Vad cirkulerar i hans huvud? Kanske han glömt något viktigt hemma, eller kanske är han på väg just hem. Kanske han tänker på vad han ska äta till kvällsmat, eller kanske något han såg på teve igår. Kanske sitter han och funderar över vad jag tänker på. Vad vet jag?

Vem är den där tjejen? Vad är hennes berättelse? Varför kliver hon på just här? Tankarna svänger vidare. Jag undrar vad hon ska göra idag. Hon kanske går i skolan, eller möjligen är på väg till Leksand för att köpa den där snygga tröjan som hon kanske såg när hon surfade runt på nätet i lördags. Kanske åker hon buss bara för att hon tycker om att tänka på vad som pågår i hennes medresenärers huvuden. Hur skulle jag kunna ha en aning?

Jag tycker det är fascinerande hur lite vi faktiskt vet om människor omkring oss, vilka hemligheter många går och bär på. Många hemligheter som aldrig kommer se dagsljuset. Ibland önskar jag, bara lite grann, att jag kunde läsa andras tankar för att se vad som snurrar omkring där inne. Gör inte du? Oj, nu var det plötsligt dags att trycka på knappen och få ett slut på denne simple bussresenärs betraktelser för den här gången.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det vore spännande att kunna läsa andras tankar, men lite läskigt.

Det är spännande med människors liv, och något som är ännu mera spännande är att börja prata med en vilt främmande människa. Jag gick och åt lunch med en tjej jag aldrig träffat förut på Kupolen en dag när mitt och hennes tåg från Mora blev försenat. Det var verkligen intressant att bara få ta del av en människas liv som man aldrig förut träffat! Tänk om man vågade göra det oftare!

Anonym sa...

DIN SMYGFOTARE: SKÄMS PÅ DIG ;)

Anonym sa...

Svar: Men tack! :) Vad glad jag blir, speciellt eftersom jag känner mig som en riktigt nybörjare med digital kamera.. Men tack :)

Såna där bussbetraktelser och fundering har jag varje dag på bussen påväg till skolan, sitter som ett nyfiket lite barn och tittar på folk för att försöka lista ut va de tänker på eller hur de är som person..

Björn Granholm sa...

Amalia, jättekul att höra! Precis det jag förespråkar, att vi oftare ska våga göra precis sånt som du gjorde den dagen!

Äsch, Matilda, såg till att man inte ser vilka det är, då tycker jag det är okej!

Det där med att läsa tankar är ett läskigt perspektiv, tänk vad mycket som skulle raseras om vi kunde se vad alla egentligen tänker...

Anonym sa...

Jag vet vad människor tänker! Eller jag vet iaf vad du tänker! Tror du mig inte? Vill du att jag ska bevisa? ;) SURE! Just nu tänker du: "Jag saknar Johannis jättejättemycket"

Hihihihihihihi =)

Margit25 sa...

Du borde se Bruce den Allsmäktige han om någon försöker läsa andras tankar. Då får du svar på dina frågor både för och nackdelar. M som i Mc'Donalds.