Är en vän alltid en vän?

Satt och pratade med min vän Matilda igår kväll om hur otroligt olika mycket man kan betyda för någon från dag till dag. En dag kan vi vara lika viktiga som luften vi andas, nästa dag lika betydelsefulla som utgången mjölk. Varför är det så lätt att bli bortglömd? Kanske har det med prestationer att göra, så länge vi gör något betydelsefullt får vi vara med och trängas på prioritetslistan, men så fort vi inte längre tillför något finns det inte längre nåt att hämta i det förhållandet och vi hamnar återigen i periferin. Kanske har vi från början blivit "vän" med den här personen just för att han eller hon var i behov av att prata med någon och det snabbt märktes att vi var sorten som ställer upp i vått och torrt.

Nu hoppas jag att du räknat ut att jag inte syftar på alla människor, att jag pratar om de som gärna tar för sig, men inte offrar så värst mycket på att ge något tillbaka (förutom när det gagnar dem själva i slutändan såklart). Tyvärr tror jag att de här personerna (tyvärr för beteendet, inte för människorna såklart) finns runt omkring oss vart vi än hamnar, att det är svårt att låta bli att hamna i de här fällorna. Sen tror jag inte vi tar skada av att se på hur vi själva kan bete oss. Skulle kalla mig en stor hycklare om jag sitter här och dömer andra människor utan att fundera igenom hur jag egentligen är.

Hur ofta tänker vi förresten på hur vi beter oss mot våra medmänniskor? Händer det att vi, trots att vi menar väl, ibland sätter foten i skiten och behandlar våra vänner tvärt mot vad vi borde? Självklart, vi är ju människor, tack och lov, men det viktiga (tror jag alltså) är att vi är beredda att att ta kritik från oss själva när vi gör fel, att vi kan erkänna att vi gjort något dumt och försöker lära oss av det.

Nu får det räcka med djupa, ostrukturerade tankar från denne tillfrisknande, simple arbetargrabb. Vad tycker du själv förresten? Innan jag (b)loggar ut (haha, förlåt för den humorn, har tänkt på det "skämtet" i flera dagar, var tvungen att skriva ner det nånstans. Nu när jag skrämt bort de få läsare jag har kan jag sysselsätta mig med nåt vettigare än att blogga. Nejdå, skojjade igen!) måste jag skvallra om ett litet enkelt matlagningstips jag kom på ikväll, med den eländiga falukorven jag nämnde för några dagar sen. Stek den i sweet chili-sås och helt plötsligt har du kryddiga korvbitar med en mycket trevligare smak!

Dagens absolut snyggaste låt, Mercy med artisten Duffy, går till Matilda som är minst lika snygg både på utsidan och insidan!