Oj. Det blev en sån där riktigt lång dag på jobbet, från niotiden imorse till åtta nu på kvällen. I vanliga fall brukar det fungera bra, har inget att klaga på idag heller, men några timmar på slutet kunde jag likna mig själv vid en gammal tegelvägg på den sociala fronten. Tur att mina trevliga kunder själva har relativt goda babbelkunskaper, att vara en god lyssnare räcker långt.
Utan att skriva några långa uppsatser (jag vet, jag har en viss förmåga att skriva rätt långt när jag kommer igång) måste jag skriva av mig ett känslosamt ghaaaaaaoååååå! som jag burit inom mig sedan Leksand återigen visade sig alltför veka när det kom till kritan.
Förresten så måste jag snabbröja lite här hemma innan jag åker till jobbet imorgon, det kommer någon tomtenisse hit för att skruva lite på elementen lagom tills det är så pass varmt ute att de kommer vridas av och glömmas bort. Kan egentligen inte över huvud taget förklara varför jag tycker att det behöver se fint ut för att en snubbe jag inte alls känner kommer klampa in här, nästan helt säkert utan att ta av sig sina skor (vad är det egentligen med hantverkare och skoregler? Hur ser det ut hemma hos dem?), skruva på något obetydligt reglage i två minuter för att sedan borsta gruset av skorna för att inte smutsa ner trapphuset på vägen ut. Trots det vill jag lämna ett gott intryck till någon som med största sannolikhet inte kommer minnas något alls från lägenheten förutom att den var löjligt liten.
Utan att skriva några långa uppsatser (jag vet, jag har en viss förmåga att skriva rätt långt när jag kommer igång) måste jag skriva av mig ett känslosamt ghaaaaaaoååååå! som jag burit inom mig sedan Leksand återigen visade sig alltför veka när det kom till kritan.
Förresten så måste jag snabbröja lite här hemma innan jag åker till jobbet imorgon, det kommer någon tomtenisse hit för att skruva lite på elementen lagom tills det är så pass varmt ute att de kommer vridas av och glömmas bort. Kan egentligen inte över huvud taget förklara varför jag tycker att det behöver se fint ut för att en snubbe jag inte alls känner kommer klampa in här, nästan helt säkert utan att ta av sig sina skor (vad är det egentligen med hantverkare och skoregler? Hur ser det ut hemma hos dem?), skruva på något obetydligt reglage i två minuter för att sedan borsta gruset av skorna för att inte smutsa ner trapphuset på vägen ut. Trots det vill jag lämna ett gott intryck till någon som med största sannolikhet inte kommer minnas något alls från lägenheten förutom att den var löjligt liten.
Varför är vi så rädda för att någon ska döma oss för otaliga småsaker som betyder så otroligt lite i det stora hela? Är jag hemma när han (eller hon såklart, nån medfödd fördom har fått mig att anta att det är en kille som kommer göra det jobbet) kommer förbi gissar jag på att jag kommer försöka bortförklara det som är stökigt här hemma med alla skäl jag kan komma på. Varför? Spelar det någon roll om jag råkar ha en liten hög mer eller mindre genombläddrad reklam på golvet, eller en hög kläder synliga? Nej, självklart inte. Kan inte heller komma på något vettigt skäl till att det fungerar så. Vad tror du det beror på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar