Nyladdade batterier

Vissa dagar blir jag riktigt glad bara av att gå utanför dörren. Idag är en sådan dag. För andra morgonen på raken har jag snubblat ut genom dörren och ramlat rätt in i våren. Det är någonting med fågelkvitter, ljusa kvällar och värme i luften som verkligen skakar liv i en efter vinterns tunga dvala. Plötsligt, som om någon tryckt på en strömbrytare, finns där mer energi och ork än jag trodde fick plats. Våren är en mysig tid, inga tunga vinterjackor längre, inga fler mörka eftermiddagar, inte längre tio stackars frusna tår som suktar efter värme. Härligt!

Inte heller den här torsdagen var det årets drag på jobbet timmen innan stängning, men vad gör det när vänner som Matilda kikar in på väg hem från ett drygt träningspass i Leksand. Det blev ännu bättre av att lyckliga jag fick provåka hennes skönhet. Och det kändes bra, riktigt bra. Efter min rätt läskiga trafikolycka för snart två år sedan har det inte blivit någon mer motorcykelåkning, men den här sommaren har jag tänkt uppgradera körkortet så jag får köra lite tyngre hojar. Efter dagens (extremt korta) tur har min längtan blivit allt annat än mindre. På bråkdelen av en sekund kom den där känslan, som det inte går att sätta ord på, tillbaka. En glädje, en lycka, en påminnelse om hur bra jag trivdes på vägarna berättar för mig hur mycket jag längtar efter att få ta en lite längre tur på en av de slingrigare vägarna som fullständigt försätter mig i ett rus av extas. Att åka motorcykel är en av de saker som jag mår riktigt ordentligt bra av att göra. Tack, Matilda, för aptitretaren, nu ropar mitt inre efter mer!