Jag är bra, du är bra, vi är bra

Att vara ärligt nöjd med sig själv är inte så bara, verkar det som. Att vara stolt över den man är kan vara svårt. Har funderat lite över det där, men det är ett rätt klurigt ämne. Inte bara att gå in på bibblan och låna boken "Alla svar till en människas psyke" direkt. En vän reflekterade för någon dag sen över det här med att känna sig ful, ett ganska känt begrepp bland en stor del av oss.

Men varför är vi så snabba på att döma oss själva? När vi ser oss i spegeln är vi snabba på att bedöma precis hur risiga vi ser ut just idag, men alldeles för sällan vänder vi åt andra hållet.

Begreppet "att vara svensk" betyder ofta att vara alldaglig, hålla sig till den stora massan och inte försöka vara bättre än någon annan.

Jag har börjat vända på det, för visst är vi rätt bra egentligen? Om man tänker efter. Att vända på det, att se bra saker med oss själva, är ett tankesätt som gör oss mycket gott tror jag. Till exempel tycker jag att jag är ganska bra på att laga mat, jag tror att jag är en rätt bra kompis, en hejare på att köra bil (jag menar, vilken kille i 20-årsåldern är inte det?) och jag är inte direkt ful (vem bestämmer förresten om någon annan är ful, det är ju som med mat, alla har olika smak).

Erik Mongrain är ruskigt bra på att lira gura, kolla videon här nedanför så förstår du varför jag tycker det. Jag tror han är bra på en hel del annat också för den delen.

Förresten, jag är nyfiken på att höra vad som är bra med just dig, berätta!