Resan fortsätter

Imorse var det dags för ännu ett steg i ansökningsprocessen till polishögskolan. Förra veckan berättade jag att jag skrivit svenskprovet (svenskprovet eller svenskaprovet? Det står olika precis överallt, jag blir inte klok på det) och idag var det äntligen dags för ett litet samtal hos polisen. Det började med att jag fick veta att jag klarat svensk(a?)-provet med god marginal. Härligt! Satt sedan och pratade lite om vem jag är och vad sysslar med, med en riktigt trevlig polis (finns risk att det sista kan tolkas som desperat fjäsk och det är precis vad det är, han sa nämligen att han skulle kolla in bloggen. Nej, faktiskt så tycker jag det var en riktigt trevlig kille) och det kändes riktigt bra efteråt. Det verkade som att han fick en rätt bra uppfattning om vem jag är, även om det egentligen var lite för tajt med tiden. Dags att ladda om och ställa in siktet på fystesten (inte säkert att jag går vidare, men jag ser ingen anledning till att inte vara inställd på det). Det känns riktigt bra!

När jag sedan hoppade på bussen mot jobbet var det Jack som satt och rattade. Hade ett litet trevligt samtal (jag vet, samtal med busschauffören under färd förbjudet som det så klart framgår av en dekal i taket längst fram på bussen, men han hade koll på vad han gjorde, jag lovar) om lite av varje. Jag tycker att det är lite kul hur man känner igen en del människor och nästan blir som kompisar med vissa bara för man ser varandra några gånger i veckan.

Imorgon är jag jätteledig från jobbet och har ställt in mig på en städ- och matlagningsdag här hemma. Har inhandlat kyckling och lövbiff (blir inte någon röra med alltihop på samma gång, även om det säkert skulle blivit lite spännande). Jag återkommer imorgon kväll med rapport eller bortförklaringar! På återbloggande (ja, där satt den verkligen. Gonatt!).